Insändare: Dags att sätta norrbottningarnas hälsa framför ekonomin

Det är med stor besvikelse jag nyligen kom att få reda på Sunderby sjukhus beslut att lägga ned sin kirurgiska akutvårdsavdelning. Bakom detta beslut ligger en önskan att spara pengar och minska beroendet av hyrpersonal. Men frågan jag ställer mig är: till vilket pris?

För visst, på pappret ser det kanske ut som en rimlig ekonomisk besparing. Men i praktiken betyder detta drastiskt minskade vårdplatser och en hotad patientsäkerhet. Hur kan vi som samhälle vara beredda att kompromissa vår hälsa och vårt välmående för att spara pengar?

Det är inte bara nedläggningen i sig som bekymrar mig, utan också landstingets fokus. Det verkar som att ekonomi och att minska hyrpersonal är högre prioriterat än kvalitativ vård. Men varför? Är inte syftet med ett sjukhus att först och främst erbjuda trygg och tillförlitlig vård?

Det slår mig att sjukvård är väl det sista vi ska spara på? Vilket samhälle är vi om gamla och sjuka personer inte kan få adekvat vård? När det handlar om sådant som direkt påverkar oss alla – vår hälsa – då dras plötsligt svångremmen åt.

Jag uppmanar landstingets ledning att tänka om. Tänk på oss – invånarna som förlitar oss på Sunderby Sjukhus. Tänk på alla dem som i framtiden kan tvingas söka vård på andra platser, på de anhöriga som kommer behöva oroa sig över sina nära och käras välbefinnande.

Det är dags att sätta människor före pengar. Jag hoppas att detta beslut omprövas, för vår gemensamma framtid och för en tryggare sjukvård.

Den brist på Sjuksköterskor som råder blir inte bättre av att dra ner på hyrpersonal och stänga avdelningar. Tvärtom, försämrade arbetsförutsättningar på vårdavdelningarna på grund av personalbrist kommer leda till ytterligare uppsägningar och nedläggningar. Vad ska vi prioritera i Norrbotten om inte säker och trygg sjukvård för våra invånare?

Vi har senaste åren sett patienter ligga på britsar på akutmottagningen i flera dygn. Detta är fullständigt oacceptabelt och beror helt på bristande vårdplatser. Våra äldre, våra medmänniskor och vi, förtjänar bättre!