Vem styr utvecklingen?
Den 5 maj skrev Hans Tirsén en insändare om en föreslagen påbyggnad av Fackföreningarnas hus i Luleå.Han menade att det var ett skrämmande exempel på hur framtida exploatering kan komma att gå till och se ut på centrumhalvön med åsidosättande av såväl skuggbildning för intilliggande kvarter och utformning utan hänsyn till omgivande bebyggelse.
Den 9 maj kom också en artikel om de boende i bostadsrättsföreningen Pelikanen som ligger på andra sidan gatan. Man protesterar mot skuggbildning av lägenheter och balkonger och pekar på brist på parkeringsplatser.
Detta illustrerar ännu en gång ett problem som finns med “utvecklingen“ av Luleå centrum!
Kommunen har en ambition att centrum ska förtätas. Och det gör man inte helt ostraffat! Det sker med väldigt liten styrning. Och i väldigt hög grad på de enskilda fastighetsägarnas villkor. En fastighetsägare eller exploatör får en idé och tar fram ett förslag som han sedan försöker “sälja in” hos kommunen. Helst hos kommunledningen först. Sedan ska tjänstemännen titta på om och hur det går att förverkliga. Ofta innebär det planändringar.
Resultatet blir en sorts pop-up-utveckling där nästan vad som helst kan dyka upp var som helst!
Men vad vill kommunen egentligen! Är det fastighetsägarna som ska styra utvecklingen? Så kan det ju ändå inte vara! Centrum är allas vårt “vardagsrum”. Och det gäller såväl bebyggelsens innehåll och utformning som gator och parkområden.
Här borde finnas en tydligt fastlagd uppfattning från kommunens sida om vad som är en önskvärd utveckling. Här ska en exploatör/markägare kunna få veta vilka ramar som i stort gäller för förändringar.
Problemet är att det finns så lite som styr. Kommunens ambitioner är så knapphändigt uttryckta.
I det översiktliga plandokument som finns hittar man mest allmänt hållna målsättningar. Mest konkret är ett maximalt tillåtet antal våningar på bebyggelsen, som jämfört med nuläget, är mycket generöst tilltaget. Tolv våningar är närmast ett heligt tal. Sedan kommer försvaret och lägger locket på och säger nej till högre hus på grund av störningar på flygverksamheten.
Förra kommunalrådet Niklas N uttryckte en gång en lättnad över att kommunen hade ”lämnat Henning Gjörup-doktrinen”,(Henning Gjörup var tidigare stadsarkitekt). Den innebar att husen i centrum skulle vara högst fyra våningar. Eventuella påbyggnader skulle utformas som en del av taket. Syftet var att bebyggelsen skulle ha en måttlig skala och bland annat skuggbildning av gaturum och omgivande bebyggelse motverkas.
Just skuggbildning har stor betydelse här uppe där vintern är lång och solen står lågt. När solen efter en lång vinter kommer upp över taken och tittar in i lägenheter och belyser åtminstone den ena trottoaren på Storgatan så har det ett stort värde!
Vi borde önska oss en ny “doktrin”! Säkert inte som den gamla, men som skulle innebära en tydlig styrning av vad kommunen vill med centrum.
Kommunen har nu äntligen anställt en stadsarkitekt. Tack för det! Inte för att det är någon absolut garanti för att en person kan göra en radikal skillnad, ett äss ger inte full hand, men det bör innebära att en del nya aspekter kommer in i diskussionen.
Återstår att se vad den nye stadsarkitekten har i sin rockärm, förutom en redan uttryckt förhoppning om byggnader som “sticker ut” mera! Förhoppningsvis menar han då inte bara uppåt.
Det fanns en gång i tiden en jättestor modell över Luleå centrum som stod i trapphuset högst upp på våning åtta.
Den visade på ett tydligt sätt hur förändringar kunde påverka miljön. Helt överlägset alla nutida datoranimationer.
Den står kanske kvar i källaren. Dags att damma av den eller låta bygga en ny! Och ge den en mer publik placering!
Bo Fjeldstad
arkitekt