Anders Holmqvist träffar huvudet på spiken, när han skriver att det behövs också annat, underförstått när det gäller stadens mål och planering, beroendet av landsbygden och världen i övrigt.
Kruxet tycks ständigt vara att det är svårt att nå samsyn om var gränserna ska dras och hur målen ska motiveras för att nå maximal acceptans.
Politikerna och chefstjänstemännen som förvaltar det av allmänheten utgivna förtroendet framstår ibland som svarslösa i den här stora frågan. Starta forum, formulera visioner är sånt som redan prövats och ser ut att sakna verkan. Avundsjukt tittar vi mot Melodifestivalen som år efter år hittar sin vinnare.
Är det bättre marknadsföring i stadsplaneringen som behövs? Kanske en av folket sponsrad tävling om bästa utvecklingsförslaget?
Om det är för djärvt kanske man kan leta efter exempel från Nobelkommittén och dela ut priser för bästa stadsförändrings-exempel. Det förslaget kan kanske utvecklas till internationell nivå.