Samtidigt bar jag på ett stort tomrum och en längtan efter frid. För lite mer än tio år sedan frontalkrockade jag med Guds kärlek och allt eftersom fylldes jag av frid, kärlek och en kraft att göra något gott för någon annan människa.
Under den här tiden har jag fått möta så många fantastiska personer genom olika kristna och ekumeniska evenemang. Allt från gudstjänster med 25 000 samlade till att möta enskilda personer på gatan i vårt land (men även utomlands). Och jag vet att jag gjort gott, kanske inte för många, men för några.
Nu vill jag delta i kyrkan och vill vara aktiv medmänniska i en levande lokal kyrka med ett flöde av människor, en kyrka som värnar och står upp för alla människors unika, lika och okränkbara värde.
Kyrkan har en central roll i samhället inom flera områden. Inte minst vid både små och stora kriser, med utbildad och erfaren personal. En kyrka som har Jesus i centrum präglas av tillit och medmänsklighet där vi får gråta tillsammans och trösta varandra, vi får skratta och glädjas med varandra.
Genom kyrkan har vi flera viktiga traditioner och den har även ett stort och viktigt värde som arkitektur-, kultur- och konstarv. Därför ändrade jag mig och började rösta i kyrkovalet.
Det finns fantastiskt fint diakonalt och socialt arbete, men nöden i dag är stor. Inte minst psykosocialt, och behovet av villiga arbetare och medmänniskor är stort.
Jag vill att människorna ska få bli sedda med ”Jesus ögon”, det vill säga få mötas med respekt, värme och kärlek (agape). Därför behöver kyrkans arbete utgå från en kristen grund, men som i ödmjukhet samarbetar med andra organisationer i samhället, lokalt och internationellt.
Nu vill jag vara med och påverka därför är jag med i nomineringsgruppen KR, som är politiskt obunden och vill att kyrkans arbete och verksamhet har Jesus som förebild.
Tja… varför inte gå och rösta 6-9 september?