Klimatkrisen uppfattas ibland som en vänsterfråga, och faktum är att den politiska vänstern driver klimatfrågorna mycket mer än högern (som inte gör det alls). Men egentligen borde klimatet inte ha någon politisk hemhörighet.
Den globala uppvärmningen är en ödesfråga för hela mänskligheten. Rika människor världen över och vi i de nordliga länderna kan väl klara oss bättre än andra, men även vi kommer att påverkas av internationella konflikter, väderkatastrofer, flyktingströmmar och störd matimport.
Bara den som medvetet blundar kan ha missat de allt värre översvämningar, stormar och skogsbränder som drabbat världen i år. Värmerekord har också slagits på löpande band, både i haven och på land. Klimatkrisen är inte något som kommer i framtiden – den är redan här.
Under pandemin var den politiska högern och vänstern länge föredömligt enad. Alla kunde smittas och alla ville bekämpa smittan, oavsett partitillhörighet.
På samma sätt borde alla enas om att bekämpa uppvärmningen: sluta subventionera fossila bränslen, sluta med torvbrytning, gör städerna mer bilfria, satsa mer på järnvägen med mera. Blir det gnissel vid omställningen bör det inte utnyttjas för att plocka politiska poäng, för målet – ett hållbart samhälle – är i allas intresse, från höger till vänster. Civilisationens upplösning (för det är faktiskt vad som hotar i framtiden) kan inte vara i något partis intresse.