All heder och mina varmaste gratulationer till de personer som väljer att fortsätta jobba inom hemtjänsten i Luleå kommun men det finns en baksida av myntet. Tyvärr är inte arbetet alltid så rosenrött och sockersött som det gick att läsa i ett reportage i Kuriren publicerad tisdag den 10 januari. Javisst, det är jättemånga vårdtagare som är trevliga och uppskattar hemtjänstens besök men det finns även de som är väldigt otrevliga.
En annan allvarlig baksida av myntet är de bristande språkkunskaperna och mycken stress som jag som före detta anställd fått höra många gånger av olika vårdtagare som jag besökt.
En tredje sak man har funderat över är varför det plötsligt blir sån hög sjukfrånvaro bland personalen vissa dagar när schemat är fastlagt och man fick rycka in som extra på sin lediga tid. Det kändes så himla skönt att sluta med ackordsarbetet som är minutstyrt in i minsta detalj så jag hoppas att TES-planerarna och vissa enhetschefer tar sitt förnuft till fånga och värnar kvalitetstid hos vårdtagarna istället för minuter hit och dit. Och slutligen: Månadslönen jag har fått nu av en privat arbetsgivare överstiger med råge efter skatt timlönen som jag hade per månad som anställd inom hemtjänsten.