De allra flesta vill leva självständigt även på ålderns höst. Att ta hand om sin hälsa genom daglig motion har därför varit viktigt. Tyvärr blev det allt svårare att klara trapporna till den ordinarie bostaden.
Trygghetsboende verkade därför som en bra lösning; nära till livsmedelsbutik, apotek och hälsocentral. Något motvilligt gick så flyttlasset. Närheten till service innebar full självständighet i det dagliga livet.
Men allt förändras. Nu har både apoteket och hälsocentralen stängt. Enligt regionrådet Kenneth Backgård bör man se till helheten. Undrar vilken helhet Backgård avser eftersom kommunikation mellan samhällsaktörerna inte verkar existera.
Hänsyn tas inte till att området har ett trygghetsboende med 80 lägenheter och dessutom tre äldreboenden. Nu blir det istället så att anhöriga får hjälpa till med transport eller också söka om sjukresa.
Jag drabbades för en tid sedan av akut sjukdom som innebar operation och en tids sjukhusvistelse. Innan narkosen riktigt släppt ringer kommunens biståndshandläggare för att höra om hjälp i hemmet behövs, något som just då är omöjligt att svara på.
Efter hemkomst kontaktas så biståndsandläggaren, två dagar går utan någon återkoppling. Vid nytt försök att tala med biståndshandläggaren får vi veta att hen har en mycket hög arbetsbelastning och att det är brist på platser både på korttids och äldreboende.
Enligt handläggaren går det bra att söka, men ansökan kommer att avslås! Hög arbetsbelastning har visst alla yrkesarbetande men det är inget brukaren/kunden ska behöva ansvara för.
Slutsatsen av alla dessa vedermödor blir; det är ingen idé att planera för ett självständigt liv som äldre.
Lev livets glada dagar och hoppas sedan på ett snabbt och smärtfritt slut så att du slipper orsaka hög arbetsbelastning för någon kommunal tjänsteman.