Norrbotniabanan omges av en allt tätare dimma varje gång någon initierad eller politiker uttalar sig. Nyligen var det statsminister Stefan Löfvens tur vid ett besök i Luleå. Han sade att han vill att ”rälsen skall dras till Luleå” och att han tjatar om Norrbotniabanan varje dag på regeringskansliet. Besynnerligt! Vem tjatar han på? Varför tjatar han?
För någon månad sen uttalade också Stefan Löfven i tv att han hade ambitionen att Norrbotniabanan skall dras hela vägen till Luleå. I regeringens senast antagna infrastrukturplan före valet beslutades att Norrbottniabanan inte skulle dras till Norrbotten utan endast till Skellefteå. Det presenterades av infrastrukturministern vid en presskonferens i Luleå 2018. Det beslutet gäller än. Någon ny infrastrukturplan har inte föreslagits. Finansieringen för banan till Skellefteå är inte ens klar. Det är fakta. Det är bara en plan. Hur går det med den omtalade byggstarten av de nio kilometer Norrbotniabana mellan Umeå - Dåva för Umeås soptransporter? Starten av det bygget utlovades av regeringen före valet.
En vecka före valet gjorde Stefan Löfven det symboliska första spadtaget för bygget till Dåva med en bild av honom och en grävmaskin på en ås mellan Umeå och Dåva. Vem tror att banan skall vara klar fram till Skellefteå inom tio år med den byggtakten vilket Stefan Löfven lovat? En plan är en plan, ambitioner är ambitioner men såväl formella beslut som pengar saknas i den gällande infrastrukturplanen för Norrbotniabanan till Skellefteå. Då skall man väl inte ens tala om bandragningen till Norrbotten. Norrbotniabanan vilar på en gungande sur mossa omgiven av en allt tjockare dimma! Genomförande av politiska planer kräver konkreta beslut och att man anslår pengar. Det saknas för Norrbotniabanan!