Inga konkreta lösningar om fjärrvärmen

Insändarskribenten tror inte att Luleå kan räkna med trygg och billig fjärrvärme efter att masugnen stängts

Fjärrvärmens framtid är dimmig, skriver signaturen Kejsaren är naken.

Fjärrvärmens framtid är dimmig, skriver signaturen Kejsaren är naken.

Foto: Pär Bäckström

Insändare2023-10-03 21:06
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Luleå Energis vd utlovar i en insändare att Luleåborna även framgent ska få trygg fjärrvärme till Sveriges lägsta priser. Oavsett stängd masugn hos SSAB på Svartön år 2030. Men fortfarande ges inga konkreta svar hur fjärrvärmen ska säkras, bara förhoppningar om att SSAB Luleå som elektrostålverk ändå ska ge ”restenergier”. I Oxelösund, där SSAB också ska stänga masugn, litar man inte på detta.

I Luleå tycks det ändå hos kommunledning och hos kommunala bolag, finnas förhoppningar om lika billig fjärrvärme från ett SSAB utan masugn på Svartön. Detta förefaller vara baserat på ett avtal om att utreda återvinning av restenergier, och att analyser visat att det är ”fullt möjligt”. Men att något är teoretiskt möjligt är inte detsamma som att det är ekonomiskt hållbart. Några referenser om befintliga elektrostålverk som ger fjärrvärme till städer vore på sin plats. Finns sådana?

I Oxelösund kommer att man att ersätta fjärrvärmen från SSAB:s masugnar, genom att ansluta sig till grannkommunen Nyköpings fjärrvärme. Priset för fjärrvärmen kommer att öka, troligen drastiskt. Det är uppenbarligen inte möjligt eller ekonomiskt rimligt att fortsätta med fjärrvärme från SSAB Oxelösund, i form av ett elektrostålverk. 

Fjärrvärmen kommer att bli fossilfri, skriver Luleå Energis vd. Men kolet/kokset hos SSAB är ju en del av kemin i masugnsprocessen. Att Lukab sedan gör el och fjärrvärme av diverse energirika gaser, innebär inte att nuvarande fjärrvärme ska klassas som fossil. Alternativet hade ju varit att släppa ut gaserna i det fria eller fackla bort dem. 

Det är faktiskt helt fantastiskt med nuvarande masugnsprocess, som värmer stora delar av Luleå och som gör hela stålverket i princip självförsörjande på el, baserat på energi som annars skulle ha gått till spillo.

SSAB Luleå omställning till så kallat ”fossilfritt stål” uppges minska utsläppen av koldioxid med 2,8 miljoner ton per år. Globalt uppgår utsläppen till cirka 37 miljarder ton per år. Det ger att SSAB Luleås påstådda utsläppsminskning motsvarar 0,008 procent globalt.

Sannolikt är det mindre än så. SSAB Luleå går från självförsörjande på el till att bli en gigantisk elförbrukare i elnätet. Sveriges elexport minskar och i det europeiska elsystemet som vi är en del av, är det kol och gas som står för en betydande del av elproduktionen. 

Och Luleå måste hitta en annan lösning för sin fjärrvärme, ännu helt oklart vad och hur.

Och alla verkar bara spela med i denna saga.