Apropå Bertil Bartholdsons insändare 16 oktober om varför de har accepterat att användningsområdet för det lila skogspartiet på Lövskatan ändras från rekreationsområde till arbetsplatsområde i kommunens nya översiktsplan.
Han motiverar det med: ”Luleå kommun behöver i framtiden ta fram fler arbetsplatsområden för nya etableringar. Därför behöver kommunen bygga upp en markreserv genom inköp av nya markområden som kan bli strategiska för framtida arbetsplatsetableringar och, i ett längre perspektiv, även nya bostadsområden.”
Och: ”Tunga eller bullrande verksamheter ska inte etablera sig nära bostadsområden. Däremot kan det finnas andra arbetsplatser som mycket väl kan ligga nära bostadsområden.”
De här argumenten är okej om man ser till kommunen i stort men är definitivt inte hållbara när det gäller Lövskatan som är inringat av Svartöleden med tung trafik till och från SSAB, SSAB:s spårområde och bortom det SSAB:s industriområde. Det lilla skogsområde det är frågan om är väldigt viktigt som rekreationsområde och bullerbarriär i den tunga omgivande miljön. Främst för boende på Lövskatan, (inklusive boende och personal på Baldersgårdens, granne med skogen) men även som en liten grön oas innan man kommer till Svartöstaden, för oss som bor här.
Finns det något annat bostadsområde i Luleå kommun, där att behålla ett mindre skogsområde som rekreationsområde är mer motiverat? Hugger man ner ett skogsparti är det borta. Det går inte att reparera den skadan.
Varför, Vänsterpartiet?
Framtida platsreserv, i ett längre perspektiv … knappast. Att det lilla skogsområdet får kvarstå som rekreationsområde, är inget hinder för den utveckling Bartholdson åberopar i resten av kommunen.
”Däremot kan det finnas andra arbetsplatser som mycket väl kan ligga nära bostadsområden.” Det kan de visst, men det är inget hållbart argument till varför användningsområdet för ett mindre skogsområde på Lövskatan ska ändras från rekreation till arbetsplatser.
Att man inte kan hitta något mer lämpligt område i den storlek det är frågan om, för att göra ett arbetsplatsområde av i framtiden, låter fortfarande som ett skämt.
Det här är egentligen Luleås almstrid. På 1970-talet skulle almarna i Kungsträdgården, Stockholm huggas ner, för att ge plats åt en ny tunnelbanestation. Motståndet blev enormt. "Almarna åt folket!" var parollen då. Almarna fick stå kvar. Och idag är alla är överens om att det är väldigt bra. "Lövskataskogen åt folket!" kunde parollen vara i dag.