Detta trots att det snart gått ett kvarts sekel sedan svenska kyrkan och staten bestämde sig för att skiljas åt.
Det som nu har Förvaltningsuppdraget av den Kristna tron, läran och livet är närmast att likna vid ett statligt helighetsverk med en generaldirektör som tituleras Ärkebiskop. Att efter så lång tid av skilsmässa ändå envist hålla fast vid den politiska styrningen av ett konfessionellt samfund är att betrakta som kvalificerat hyckleri. Och visar hur det politiska inflytandet aldrig minskar.
Det mest bisarra i modellen är att helighetsverket med dess generaldirektör på partipolitiska grunder kan fatta beslut i konfessionella frågor.
Låt ss anta att någon etisk gruppering i riksdagen skulle driva igenom en motion om att ”jungfrufödelsen aldrig ägt rum”. Vilket är fullt möjligt med dagens trendkänsliga samhällsdebatt. Då skulle en tusenårig bekännelse och tradition försvinna ur vår kultur.
Helighetsverket med dess tentakler måste avvecklas och Kyrkomötet avpolitiseras om svenska kyrkan ska överleva i detta genomsekulariserade rike. Då kanske de, till evangeliets tjänst vigda, skulle våga förkunna Guds ord oförvanskat.