Mitt i allt jubel över den avsedda etableringen av ett ”grönt” stålverk i Boden från H2 Green Steels sida, finner jag mig med att fundera vartifrån de ska få sin råvara (magnetit/hematit/pellets) för att tillverka sitt stål?
Såvitt mig bekant är så har LKAB sina orderböcker fyllda och står sedan flera års utveckling i begrepp att med sitt hybritverk skapa just ”grönt stål”.
SSAB har annonserat att de också ska konvertera sin stålprocess från masugnsdrift till ett elektrostålverk utan användning av kol (det vill säga utan att generera koldioxid). Dessutom köper de sin malm från LKAB. Kaunis iron har det förtalts mig också sina orderböcker fyllda för överskådlig tid.
Enda orsak, som jag ser det, till att etablera sig i Boden är tillgång till billig så kallad grön el, liksom förhoppningar om att få ta stora mängder processvatten ur Luleälven samt tillgång till lämplig befintlig infrastruktur med järnväg till isfri hamn i Narvik samt till Luleå (med isbrytarassistans under vinterhalvåret).
Så långt låter det hela som en god idé. Men så inställer sig frågan: varifrån ska malmråvaran komma?
Sydamerika, Australien, som är de stora exportörerna av malm? Om så, hur kan man i så fall gå omkring och flagga för sin ”gröna satsning”?
Transport av malm på båtar över snart sagt halva/hela klotet kommer under överskådlig tid framöver, innebära förbränning av stora volymer ”skitdiesel” (högsvavlig olja).
Så min fråga kvarstår tills vidare obesvarad. Jag hoppas innerligt att hela satsningen inte visar sig vara ytterligare en ”Obol-affär”.