Är denna reform möjlig? Ja! Vilka hinder finns? Kommuner hävdar sannolikt att de inte har råd, men i så fall lider de brist på kreativitet och helhetssyn.
Låt mig förklara. En ansenlig del av bruttonationalprodukten (BNP) borde hänföras till samhällsproblem, exempelvis kostnader för välfärdssjukdomar, kriminalitet, skadegörelse, överkonsumtion, missbruk, fusk, energislöseri, matsvinn, miljöförstörelse, övergrepp, övervakning och säkerhet. Av rapporten “Stuprörstänkande gör samhällets kostnader för ohälsa onödigt höga” (2011) uppskattas sjukdom kosta Sverige cirka 25 procent av BNP, varav välfärdssjukdomarna står för en stor andel.
Lägg därtill alla ovannämnda samhällsproblem så nås säkerligen siffror på mellan 1500-2000 miljarder kronor per år. Dessa kostnader borde vara en bråkdel i ett välfungerande samhälle. Med rätt kompetens kan garantianställda anordna föreläsningar, workshops och studiecirklar relaterade till exempelvis hälsosam mat, motion, odling och mentalt välbefinnande. De kan driva kommunal renovering och uthyrning av verktyg, möbler, kläder och fritidsutrustning. De kan odla mat och fylla staden eller byn med ätliga växter. De kan ordna fritidsaktiviteter, hjälpa elever med läs- och skrivproblem, och assistera invandrare i integrationsprocessen. Listan kan göras lång! Med denna reform kan vi skapa ett livsbejakande proaktivt samhälle och minska samhällsproblemen successivt. Jag hoppas att de politiska partierna inser potentialen!