Heja Daniel Persson, läser med glädje dina träffsäkra ledare.
Jag håller verkligen med dig om förvaringen av äldre på alla dessa dötrista äldreboenden. Vad är det för ängslan som infunnit sig i alla arkitekter som bara vill ha dessa gråa fyrkantiga hus med platt tak i hela Luleå, finns det ingen fantasi kvar?
Ett äldreboende kan man ju verkligen ta ut svängarna i, vad är det för fel på trädgårdsland och plats för höns och plats för utevistelse med lite porlande vatten att lyssna på? Alla som bor på äldreboendet är ju inte dementa eller orörliga på alla sätt. Vilken fin dag att vakna till och gå ut och se på blommor i växthuset och eventuellt kunna plocka med sig lite ätbart, mata hönsen med mera.
Äldre människor behöver ju också stimulans och något att sysselsätta sig med och inte sitta och stirra i väggen dag ut och dag in.
Som du säger, du som hade din far på äldreboendet (Kuriren 18 maj) om att blanda upp dementa och friska är helt fel väg att gå, ingen blir glad av detta. Talar av egen erfarenhet av en 102-årig mor, helt klar på sin avdelning och resten dementa, hon tyckte det var tråkigt att inte kunna prata med någon. Som tur var bodde hon inte där så många månader. Detta är väl något slags logistikproblem att inte kunna placera människor som fungerar tillsammans på samma plats och människor som är dementa i olika grader och som behöver stimulans av olika grad på samma plats. Fram för roligare boenden för äldre!