När det gäller infrastruktur och kommunikationer råder uppenbarligen förvirring och kaos i de departement och hos de statsråd som har till uppgift att förverkliga de märkliga ambitioner som läggs på deras bord.
Som en eftergift till regeringspartnern och de politiska gröna stödhjulen ska det ju byggas järnvägar som aldrig förr. Men ingen talar om kostnaderna med särskilt hög stämma.
Att anlägga en ny järnväg kostar 20 000 kronor per meter. Botniabanan, som ska välsigna alla som bor norr om stallmästargården i vårt 1574 kilometer avlånga land, har en budget på över 20 miljarder kronor.
Dessutom fattade regeringen det synnerligen paradoxala beslutet att järnvägstrafiken norrut icke ska gå längre än till Umeå. I det perspektivet förefaller hela frågan mer än lovligt stollig och ogenomtänkt.
Som vanligt hamnar lejonparten av infrastrukturpengarna i södra Sverige. Och i nordliga territorierna får vi förbereda oss på att vara campingvärdar åt de rekreationstörstande storstadsturisterna som ska invadera den orörda och exotiska rekreationsregionen, som ställs till deras förfogande.
Tänk om och glöm alla orealistiska drömmar om någon så kallad grön trafiksatsning med järnväg i norra Sverige. Det finns massor med platser dit det aldrig kommer att dras järnväg.
Kom tillbaka till planeten jorden och tag vara på lokalbefolkningens kunskaper. Då kan det bl verklighet av de gamla vallöftena att hela Sverige ska leva.