Jag ser en bild på en död fågel som trasslat in sig i ett munskydd. Jag hör om två fall där ekorrar fått plastlock runt halsen. Förra sommaren bevittnade jag när en dunig ankunge åt upp en fimp. Allt detta i min stad Luleå.
Under kusträddardagen var vi ett gäng som offrade två timmar för att tillsammans plocka Gültzauudden så gott som ren från skräp. Något vi alla gjorde på vår fritid, helt ideellt. Så när vi i fredags förra veckan anlände till Udden kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken.
Flaskor, burkar, krossat glas, fimpar, konfetti till förbannelse, vinboxar, plastglas… låg utspritt överallt så långt ögat nådde.
Förstår inte människan att det blir konsekvenser av nedskräpning? Bortsett från att det ser väldigt tråkigt ut och förstör en stor del av upplevelsen så gör skräpet skada på ekosystemet. Djur kan skadas och dö, farliga kemikalier kan läcka och förorena våra vatten och marker. Mikroplaster hittas i fiskar och nu även i spädbarn och konsekvensernas omfattning vet vi ännu inte.
Allt är ett kretslopp vilket till slut biter oss i rumpan.
Vi är många som älskar Gültzauudden och vill njuta av dess prakt. Här vill vi kunna se våra barn och djur springa barfota utan att riskera att trampa i glas?
Hur tar vi vårt egna och kollektivets ansvar för att miljön i vår stad är trevlig?
Förstår ni inte vad nedskräpningen leder till?
Så här såg det ut på Gültzauudden för en dryg vecka sedan. Skräp överallt.
Foto: Mikael Vikström
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.