Apropå debattinlägget "Vi vill skapa ett rättvist skolsystem för alla barn" av Emma Engelmark, Linus Sköld och Alvin Georgsson (S), publicerat i Kuriren 1 juni.
”Skolan ska vara jämlik, demokratiskt styrd och ge alla elever möjlighet att klara sin utbildning och nå sina mål, oavsett vilka sociala och ekonomiska förutsättningar de har”, skriver de där.
Det är ju bra, men och det är ett stort MEN. De glömmer att nämna att detta självklart, också ska gälla barn med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, som drygt 10 procent av alla barn har, cirka 800 barn i Luleå kommun.
För att den kommunala skolan i praktiken ska bli det Engelmark säger ovan behövs att:
- Alla beslutande politiker har kunskap om NPF, annars ska de helt enkelt inte få ta beslut om skolan.
- Skolan får den budget som behövs för att alla barn ska få en fungerande skolgång. Grunden till ett bra vuxenliv.
- Tjänstemännen får i uppdrag att utreda alla barns/skolans behov förutsättningslöst – utan ekonomiska ramar, som blir snävare och snävare för varje år. Och politikerna måste tilldela skolan den summa pengar som behövs, för att genomdriva det. Det här är ett val politikerna kan göra. Om de vill.
Allt annat innebär egentligen att politikerna begår tjänstefel. Och ägnar sig åt barnmisshandel om man hårdrar det. Barnen har skolplikt. Kommunens och skolans plikt är att alla barn verkligen får en bra skolgång.
Funktionsnedsättningen NPF innebär att dessa barns hjärnor inte kan hantera och sortera intryck på samma sätt som andra barns hjärnor gör. Det är en permanent funktionsnedsättning, som alltså inte går över. Och ska inte förväxlas med mentala/psykiska problem av olika sorter, där en skolpsykolog och skolhälsan kan vara till stor hjälp.
Det enda som verkligen kan hjälpa dessa barn är en skolvardag som anpassas till denna funktionsnedsättning. Att skapa en skolmiljö som gör att de kan ”klara sin utbildning och sina mål”. Den skolmiljön utmärks av små skolenheter, lugna förutsägbara miljöer, rensad på onödiga intryck. Och lärare med vidareutbildning i NPF.
Men enligt Engelmark är lösningen att ha stora enheter med elevhälsa. S- och M-politiker verkar tro att det ger barn med NPF en fungerande skolgång. Så okunnigt, ansvarslöst och respektlöst!
Det här svaret gav Engelmark en mamma i en chatt:
Anna: ”Jag efterlyser underlag som berör barn med speciella behov. Att sträva efter stora enheter fungerar inte alls bra för barn som har svårigheter att vistas bland många elever och lärare. Det hjälper inte alla barn att göra "en liten skola i en stor skola". Barn är individer och de barn som inte klarar av stora enheter på grund av olika svårigheter måste också få gå i en skola som ger dem samma rättigheter till lärande som alla andra barn. Hur har du tänkt tillgodose dessa barns behov när utbudet plockas bort för dem?” ( Min kommentar, de små skolorna som dessa barn behöver)
Engelmark: ”Hej och tack för frågan! Först vill jag börja med att säga att just NPF är en prioriterad fråga för hela nämnden. Vi har gett ett särskilt uppdrag till förvaltningen att säkerställa och utveckla detta så att alla barn får sina behov tillgodosedda. Genom att samla resurser på färre skolor kan fler specialistkompetenser vara närvarande på heltid och inte som nu åka mellan skolorna. Det tror vi är mycket bättre för barnen.”
Suck ..!
NPF är prioriterat skrev Engelmark här, men det nämns inte i detta debattinlägg om ett rättvist skolsystem …