Bakom datorskÀrmen i sitt rum sitter en femtonÄrig pojke som inte lyckades ta sig till skolan idag heller. Det Àr en pojke som har pÄtagliga svÄrigheter med förÀndringar och nya intryck. I skrivande stund vÀntar han pÄ en NPF-utredning och ser fram emot verktyg som ska underlÀtta vardagen.
Pojkens mamma har kÀmpat i flera Är för att fÄ sonen till skolan och har ofta lyckats, för att behöva inse att han kom till skolan den dagen men inte hela vÀgen in i klassrummet. Stödet och resurserna finns inte pÄ skolan för att ta över, trots att skolan enligt lag har en omfattande skyldighet att anpassa skolmiljön efter elevernas förutsÀttningar. För lite resurser pÄ skolor nÀr det kommer till barn och ungdomar i behov av extra stöd Àr ett stort problem och kan vara rentav livsavgörande. Vidare Àr det sÄ otroligt viktigt att de resurser som finns, Àven om de inte Àr tillrÀckliga, fungerar. Att de resurser som finns inte gör det totala motsatta genom att motarbeta elevens utveckling. Det borde vara en sjÀlvklarhet.
Pedagoger varnar andra elever för att umgĂ„s med pojken. Enligt dem Ă€r han ett dĂ„ligt umgĂ€nge, han Ă€r kriminell, tar droger och kommer att lura andra elever pĂ„ pengar. De sĂ€ger att han klĂ€r sig som en knarkare. Han blir anmĂ€ld till socialtjĂ€nsten och har fĂ„tt lĂ€mna drogtester som visat sig vara negativa. ĂndĂ„ fortsĂ€tter det.
Pojken gĂ„r inte pĂ„ fester, har aldrig ertappats med att vara pĂ„verkad av varken alkohol, andra droger eller nĂ„gon form av kriminellt beteende. Han Ă€r inte ute om nĂ€tterna, i stĂ€llet sitter han pĂ„ sitt rum framför sin dator. Vid ett tillfĂ€lle förra vĂ„ren fick mamman ett sms frĂ„n skolans rektor angĂ„ende en pĂ„gĂ„ende ungdomsfest dĂ€r hon ville försĂ€kra sig om att pojken var hemma som vanligt. Det var han. Innan sommaren fick pojken ytterligare en orosanmĂ€lan mot sig som var gjord i ett sĂ„ kallat âförebyggande syfteâ ifall att han skulle göra nĂ„got âdumtâ under lovet. SocialtjĂ€nsten lĂ€gger dock ner utredningarna gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng med anledning att det inte finns nĂ„got underlag för en vidare utredning. Pojken fĂ„r i stĂ€llet beröm för sitt trevliga bemötande av polis och andra myndigheter.
ĂndĂ„ fortsĂ€tter det.
Var gÄr egentligen grÀnsen mellan pÄstÄdd vÀlvilja och rena trakasserier? Faran med dessa pÄstÄenden som skolans pedagoger sprider till andra elever och deras förÀldrar Àr att han aldrig fÄr en chans att visa att han inte Àr den de pÄstÄr att han Àr. De krÀnker en ung mÀnniska som hamnar i ett ofrivilligt utanförskap. Han har fÄtt en falsk stÀmpel pÄ sig som kan vara oerhört svÄr att tvÀtta bort. Han fÄr inte en chans.
Ăr pojken ett dĂ„ligt umgĂ€nge för att han inte klarade betygen i skolan? För att skolan inte lyckades med sitt uppdrag? Pojken som aldrig varit pĂ„verkad eller misstĂ€nkt pĂ„verkad, som aldrig varit inblandad i nĂ„got kriminellt. Pojken som Ă€r mer hemma Ă€n nĂ„gon annanstans.
Söker man pÄ omdömen frÄn skolan blir det tydligt att det Àr fler elever som har blivit behandlade pÄ det hÀr viset. En tidigare anstÀlld pÄ skolan har Àven bekrÀftat hur pedagoger talar illa om och fördömer elever med svÄrigheter i skolan. NÀr skolan misslyckas med att nÄ barn och ungdomar i behov av extra stöd Àr det som att de behöver skylla pÄ nÄgot och dessa elever blir klassade som knarkare och kriminella. Pedagogernas egna tolkningar blir till elaka sanningar som Àr svÄra för en ung person att gÄng pÄ gÄng försöka dementera. Det Àr livsfarligt.
Vi ska vÀl lyfta vÄra unga i stÀllet för att sÀnka dem?