Flera års kamp i Sunderbyn belönas med framgång i mark- och miljödomstolen. Snyggt presenterat i Norrbottens-Kuriren. Men räcker det? "Vi får gå hem och läsa domen", säger VA-chefen, lite hotfullt.
För en kommun som Luleå är en dom inte något man behöver ta på fullaste allvar. Det finns så många vägar att kringgå, det har tjänstemännen koll på.
På punkt efter punkt visar sig ärendet ha flera likheter med tidigare exempel på rättsövergrepp. Till exempel Mjölkuddsbergets tillsynsärende som nu pågått i 25 år. Den affären – med mig och staten inblandade – tog kommunen över och åstadkom förstörelse för många miljoner kronor, utan att Länsstyrelsen lade fingrarna emellan. Men politikerna? Byggnadsnämndens ordförande, åtföljd av högsta tjänstemännen, kom till platsen, såg förödelsen och skrev vitesföreläggande 50 000 kronor i månaden – inte riktat till de skyldiga utan till den som haft mage att köpa berget framför näsan på kommunen.
Så får det väl inte gå till. Det tyckte inte heller domstolen som fick in överklagan. Vite undanröjdes löd domen. Surt sa alla tre kommunjuristerna och förblev tysta år efter år. Men har i förra veckan utkommit med ett nyskrivet förläggande om åtgärder, också det riktat mot fel part och tänkt att skyla över den sedan många år pågående skandalen i svenskt rättsväsende.
I aktuella kampen mot kommunen lovar jag att stå på Sunderbyns sida och manar fler att göra det. Kanske ska vi lyckas den här gången!