Människan kan inte leva av bröd allena, är ett klassiskt uttryck. Människan behöver till exempel kultur, varav filmkonsten är en viktig del. Och kanske än mer när inget, nästan, inte är som vanligt.
Som i denna tid då världen, Sverige och Luleå är underkastade och mer eller mindre styrda av det eländiga coronaviruset covid-19.
Det är klart det är allvarligt och ska tas på allvar. Ändå har det glatt mig i hjärtat att Folkets Bio Royal Luleå varit, och är, en sorts frizon där man kan se film av hög kvalitet.
Det är begränsat antal som får plats på respektive visning på grund av pandemin, 20 personer i mindre salongen, 30 i den större. Ingen ska tro att inte Folkhälsomyndighetens rekommendation följs, alls icke
Jag har i alla med nån sorts känsla av normalitet(illusion, jag vet) och med lätt andning, på relativt kort sett tre filmer. Tre väldigt olika där en utspelades i Österrike under andra världskriget, en annan lite ironisk rulle som rörde sig över Västbanken i Palestina, till Paris och även hann med en sväng till USA. Medan den tredje filmen hade Valparaiso i Chile som huvudscen för ett drama som både ställde frågor och förbryllade mig.
Utan att bli långrandig vill jag tacka Folkets bio i Luleå för en kulturgärning som jag tycker det är att kunna se kvalitetsfilm i en för alla en svår tid.
Att bara för typ två timmar få tänka på nåt annat är faktiskt också en sorts friskvård.
Ingemar