Vi har under de senaste åren läst och lyssnat på mängder av inlägg i skoldebatten från politiker och opinionsbildare som handlar om stöket och oordningen i våra skolor. Gemensamt är att man i de flesta fall söker efter enkla förklaringsmodeller som handlar om att eleven eller föräldern ska skärpa sig och att det krävs hårdare tag i skolan.
Vi är nog alla medvetna om att stöket/oordningen, det vill säga arbetsmiljön, är ett problem i många skolor. Problemen med oordningen i skolorna har eskalerat efter införandet av de nya styrdokumenten 2011 då inkludering i helklass blev lösningen för alla genom skrivningen som säger att mindre undervisningsmiljöer bara får användas undantagsvis och inte får vara en permanent lösning oavsett elevens behov. Inkluderingen har dessutom genomförts samtidigt som skolan har utsatts för kraftiga nedskärningar.
Lärarnas fackförbund beskriver att problemen handlar om lärarnas bristande förutsättningar som till exempel handlar om för lite planeringstid för att kunna individanpassa undervisningen till alla olika elevers behov och för få pedagoger i förhållande till antalet elever och elevernas olika komplexa behov. Föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har beskrivit att lärmiljöer som passar barnens olika behov och förutsättningar saknas. Intresseorganisationer, exempelvis Attention, redovisar undersökningar som visar en ökning av barn som har hög skolfrånvaro och/eller är hemma helt från skolan. Och trenden man ser är att frånvaron går allt längre ned i åldrarna! Folkhälsoinstitutets undersökning, ”Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige?” från 2018 visar att psykisk ohälsa hos barn och ungdomar ökar och att en orsak till detta är brister i skolmiljön.
I Sverige pågår ett skolexperiment. Den skola vi har idag har skapats av opinionsbildare och politiker som under åren genomfört många, snabba och ogenomtänkta förändringar. Ett resultat av detta är att det idag är cirka 13 procent av alla elever som inte når gymnasiebehörighet när de går ut årskurs 9 samt att cirka 30 procent inte får någon gymnasieexamen! För att vi ska kunna hitta tillbaka till en fungerande skola behöver styrningen och förändringsarbetet av skolan istället grundas på genomtänkta utvärderingar med en långsiktig plan i samarbete med berörda parter (lärare, skolledare och intresseorganisationer). En viktig fråga vi behöver ställa oss är vad syftet med skolan ska vara? Att förbereda eleverna för aktivt deltagande i arbets- och samhällslivet? Eller som idag fortsätta vara en utsortering till utanförskap och stora fortsatta kostnader för samhället?
Catrin Söderlund, Kalix
Barn i Behov Norrbotten
Thomas Söderlund, Kalix
Skriver om skola och samhälle på Facebook-sidan ”Thomas Söderlund sammanfattar”