Planeringen av centrala Luleå fortsätter med att Fackföreningarnas hus i Luleå AB vill bygga på sitt kontorshus i kvarteret Ripan (Sveriges Radio), med två till tre våningar. Förslag till detaljplan har upprättats 20-04-22, och synpunkter ska in senast fredag 15 maj. Den korta utställningstiden mitt i coronan inleds med en långhelg. Man har bara tio vardagar på sig att svara. Förslaget är utställt i stadshuset och finns att hämta på nätet.
Förslaget är en riktig rallarsving från LO mot borgarna i HSB-föreningen mittemot radiohuset, lagom till första maj. Nygatan är en av stadens smalare med en bredd på 18 meter. Deras balkonger blir skuggade redan strax efter lunch, vilket inte redovisas. I stället visas skuggningen på marken vår- och höstdagjämning och midsommar vid tre klockslag: 12:00 (då solen en kort stund lyser längs Nygatan), 06:00 (då de flesta sover) och 18:00 (då man äter middag och sätter på tv:n). Planförfattarens slutsats blir att ”någon påtaglig olägenhet för de boende eller verksamma bedöms dock inte uppstå”. Man tar sig för pannan. Som lök på laxen är hela fasaden från takfot till mark illustrerad i olika nyanser av grått enligt dagens korrekta men i mitt tycke ganska trista och redan förlegade trend.
De höga hus som byggts på centrumhalvön har varit av en annan karaktär. Domkyrkan och Stadshuset är självklara landmärken. Shoppings påbyggnad baseras på Ralph Erskines bygglovsritningar och illustrationer från 1954. Den indragna placeringen och de svängda, lutande väggarna är noga studerade för att inte störa gatumiljön, där hushöjden ansluter till omgivningens fyra våningar. Mer samtida höghustillägg längs våra gator är ofta enstaka, profilerade accenter. Att höja nästan hela sidan på ett innerstadskvarter med två – tre våningar med vanliga kontor är något helt annat. Det finns inga stadsbyggnads- eller innehållsmässiga motiv och det har ingen förankring i gällande översiktsplan.
Ska den fortsatta utbyggnaden av centrumhalvön ske på det här slumpartade sättet blir man oroad. Först läggs många arkitekttimmar ner på en omsorgsfull översiktsplan. Så ställs allt på ända och alla ambitioner är ett minne blott. Och fort ska det gå. Varför denna plötsliga brådska? Snabbt som blixten ställer mina kollegor upp på helt nya direktiv och resultatet blir därefter.
När jag var i farten i Luleå centrum på det byggtokiga 80-talet kunde jag säga till mina kunder att ”det där skulle aldrig Henning Gjörup (stadsarkitekten) ställa upp på”. Då blev det en kompromiss med en extra våning i stället för två. Fyravåningskaraktären bevakades noga av Henning och de flesta blev nöjda. Nu har vi glädjande nog fått en utbildad och erfaren stadsarkitekt på plats. Hoppas att han ges möjlighet att ge Luleås arkitekter ett absolut nödvändigt professionellt stöd!
Hans Tirsén, arkitekt SAR/MSA