Jag har en lösning till hur vi ska komma tillrätta med lärarbristen.
Riksdagslönerna under 70-talet sattes efter hur mycket en lärare hade för inkomst. I dag skulle en gymnasielärare ha nästan 60 000 kronor i månaden om samma relation skulle råd.
Min åsikt är och har varit för att få skickliga och välutbildade studenter till läraryrket krävs att läraryrket får attraktionskraft och detta fås främst av att göra ingångslönerna radikalt högre och därmed marknadsanpassade. Här har det kommunala huvudmannaskapet fullständigt misslyckats sedan kommunaliseringen 1992.
Sedan har vi arbetsmiljön. Vem vill jobba med stora elevgrupper. Skapar stök och stress. Max gruppstorlek 15 elever.
Fortbildning och stöd saknas nästan helt. Som det nu är ”Billigt och bra att samla 400 lärare med en föreläsare.”
Skandal att ta in studenter till lärarutbildningen som knappt kan läsa, skriva och räkna. Det är ju en självklarhet att det blir så när kraven är så extremt lågt satta. Förstår inte hur de ansvariga på lärarutbildningen är så förvånade över det dåliga läget. Eller vågar man inte säga som det är. Det behövs en rejäl omstart om det sjunkande skeppet ska kunna räddas. Det lär ju ta tid.