Läser med sorgset hjärta om motståndet mot kommunens planer på bron till Hällbacken.
Jag har full förståelse för att det kan uppfattas negativt av de närboende om kommunen fortsätter att utveckla staden norrut.
Men, det är svårt att se annat än egenintresse som motiv bakom argumentationen.
Pseudoargumenten runt vattenströmning i Björkskatafjärden, ekologi och ekonomi är uppenbart famlande efter halmstrån.
I brist på annat än strikt egoistiska argument.
Hela poängen med ett samhälle är ju att man skall utvecklas tillsammans.
För det gemensammas bästa.
För boende på Hällbacken innebär en bro cirka en kilometer kortare promenad/cykelväg till affären.
För skolbarnen på Hällbacken innebär en bro en mycket säkrare väg till skolan.
För Luleå som samhälle vore det självklart bäst om även busslinjen kunde dras den vägen och därmed integrera Hällbacken-Björkskatan på samma linje utan ohållbara omvägar.
För boende skulle en kilometer kortare cykeltur (och kanske bättre bussförbindelser) vara extremt mycket värt för jobbpendlingen.
Och, för medborgarnas bästa vore det kanske också bra om man drog om befintlig cykelväg.
Nere på stranden mellan fritidshus och vattnet så att allmänhetens tillgång till stranden verkligen säkerställs.
Idag upplevs den ytan som ianspråktagen av samfällighetens medlemmar och det kan väl knappast vara meningen?
Det är supertråkigt med särintressen som enbart försöker obstruera ett, för Luleås norra utveckling, självklart projekt.
Hoppas kommunen tar ett bra beslut i frågan.
Och att man klassar denna partisinlaga såsom just en nimby-partisinlaga av missunnsamma individer.
Fotnot: Nimby står för "not in my backyard", inte på min bakgård. Termen används för att beskriva boendes opposition mot ett planerat byggnadsprojekt i deras närhet, fastän byggnadsprojektet kan anses behövas, men helst då någon annanstans