I lördags kunde vi läsa signaturen ”Låt landsbygden leva” förskräckas över det socialdemokratiska bemötandet i skolfrågan i Luleå. Jag instämmer, men vill även lägga till ytterligare dimensioner. Trots en ”PR-strateg” vid rodret, Niklas Nordström, har den politiska ledningen kapitalt misslyckats med kommunikationen. De har inte varit konsekventa i beskrivningen av VARFÖR skolorna ska läggas ner. Ena stunden beskrivs det som ett nödvändigt besparingsuppdrag och i nästa stund försöker man sig på att lansera det som en kvalitetssatsning, men utan stöd i forskning.
För folket är det dock fullkomligt obegripligt hur nedläggningen av några byaskolor ska kunna bidra till att få kommunens ekonomi på rätt köl. Detta provocerar oerhört, landsbygden och barnen offras på ett irrationellt och känslokallt sätt. Byarna varken kräver eller är van vid den servicenivå som finns i centrala delarna av Luleå, men detta har man accepterat i och med att man valt att bo i en by. Det är dock fullt förståeligt att de högljutt protesterar när den sista gnuttan av kommunal välfärd rycks ifrån dem, skolan. Vi är många som sympatiserar med byarna och barnen, och betalar mer än gärna högre skatt för välfärd i HELA kommunen.
När invånare skriker i vild förtvivlan mot politikens vansinnesfärd så säger de att ”vi gör det för era barns skull”, och syftar på att en nedläggning av byaskolan med behöriga lärare i trygga miljöer skulle göra gott för barnen. Vad är det för översitteri och förminskande inställning till föräldrars protester? Det finns mängder med forskning som fastslår att större enheter INTE ligger i barnens bästa intresse. Varför fortsätter politikerna och tjänstemännen att hävda detta? Är anledningen att tjänstemän i ren desperation, för att lyckas med besparingsuppdraget, vinklat fakta så att politikerna fattar beslut MOT allt bättre vetande? Jag vill inte tro att politiken är så naiv och så blint tar till sig av grovt vinklade underlag, men annars är ju alternativet att politikerna vill oss ont. Ett tredje alternativ kan vara korruption (missbruk av offentlig makt för privat vinning).
I Luleå går det fort att konstatera att politikerna, näringslivstopparna och tjänstemännen sitter i knät på varandra. Men så var väl aldrig tanken i en väl fungerande demokrati? Om vi inte kan lita på att tjänstemän levererar rätt beslutsunderlag, med breda och långsiktiga konsekvensanalyser, underbyggda med forskning, hur kan vi då lita på att politikerna ska kunna fatta rätt beslut? Jag vet inte vem som gör fel, men jag vet att det är olämpligt att tjänstemän och politiker inom samma organisation är vänner. Agendan blir snabbt enbart deras egen och det gynnar inte kommunens invånare och det demokratiska klimatet. Jag vet även att det är olämpligt att kommunalrådet har lovat stora vinster till fastighetsbolag och nu tycks förverkliga det löftet genom att bygga nya större skolor och genom sina centraliserande beslut driver folket in mot staden, vilket också ökar byggtrycket och genererar vinster i fastighetsbolagens ficka.
Vi invånare förstår att det ekonomiska läget är bekymmersamt. Befolkningen har dock med all tydlighet gjort klart att man inte accepterar den föreslagna lösningen. Byaskolor måste få finnas kvar! Idag är ryggdunkandet bland Socialdemokraterna rent ut sagt pinsamt! Det spelar ingen roll hur ”kloka” de själva tycker att de är, befolkningens förtroende är förbrukat. Socialdemokraternas agerande är verklighetsfrånvänt, det är hög tid att de hoppar ut ur sin lilla bubbla där de lägger mer tid på att klia varandras ryggar än att hitta en lösning som låter hela kommunen leva. Jag skäms över att vara Lulebo. Må detta omoraliska och korrupta agerande snabbt få ett slut. Ni politiker räddar inte kommunen genom att lägga ner byaskolor, det är tvärt om början på slutet…
Mycket bekymrad stadsbo