På ön finns ett blomstrande fritidshusområde - en skärgårdsidyll, ett Natura 2000 område med naturreservatet Stenåkern, Klubbvikens havsbad, småskaligt jordbruk och fin, relativt orörd natur. Sandön är av många klassad som en skärgårdpärla – både för de som bor/har stuga där och för andra som värdesätter den orörda naturen – bara ett stenkast från stan.
Om Luleå kommun och Luleå hamn ges nytt tillstånd för utökad verksamhet och det i sin tur medföljer att cirka 50 fastigheter på Sandön längs stranden mot Svartösundet löses in och rivs kommer detta medföra stora konsekvenser för Sandön. En väldigt stor del av ön kommer att dö och indirekt förvandlas till ett industriområde där störningarna från hamn och industrier på Svartön kommer överskugga skärgårdsidyllen som vi har idag. Jordbruken kommer avyttras och ängar växa igen. Möjligheten att få hjälp av en traktor, grävare eller liknande för oss som inte är direkt drabbade av inlösen kommer att försvinna.
Sandön har idag en väl använd isväg av fastighetsägare och besökare till Klubbvikens havsbad och som även är förutsättningen för att Junkön ska kunna ha isväg vintertid. Denna sköts idag av personer boende på Sandön på uppdrag av Luleå kommun. Om de som sköter isvägen idag försvinner och Luleå kommun ska sköta isvägarna så ser vi framför oss att detta inte kommer ske med samma fingertoppskänsla som idag. De har mycket god kännedom om de isförhållanden som råder i Tjuvholmssundet och i Sandöviken. Vi ser framför oss att isvägen kommer öppna senare och stängas tidigare då inte lokalkännedomen och erfarenheten finns hos kommunen samt att kontrollen av isläget kommer att ske med glesare intervaller då personer från stan får åka ut och kontrollera. Vi riskerar också att eventuellt helt förlora isvägen då andelen bofasta på ön drastiskt minskar om dessa 50 fastigheter försvinner.
Vi är också oroliga för hur kommunen kommer att lösa tömning av de enskilda avlopp som idag finns på Sandön och där Sandöbönderna idag sköter detta.
Luleå kommun har inte gått ut med någon information till oss som inte är direkt berörda kring detta. Har man medvetet valt att inte göra det för att man är rädd för hur Sandön som helhet kommer att reagera på detta? Lika så erbjöd kommunen inga ersättningsbåtplatser när de stängde Strömören för båtägarna med stuga på Sandön – gjorde man så för att man redan då visste att det inte kommer att finnas några fastighetsägare kvar på Sandön så det var inte värt jobbet?
Varför har inte de drabbade fastighetsägarna erbjudits något annat alternativ än inlösen? Borde det inte ligga i kommunens intresse att vårda sitt rykte som skärgårds-/båtstad genom att försöka hitta andra lösningar till exexmpel andra tomter och flytt av sina stugor på ön? Kan Kiruna flytta en hel stad borde det gå att flytta de fastigheter där ägarna inte vill bli inlösta. VI vet att det skedde i samband med projektet Stålverk 80 så varför inte nu? Det borde även finnas plats för en bro över Tjuvholmssundet i detta miljardprojekt. Om kommunen är villig att erbjuda nya tomter och flytt av hus till de som vill, samt att det byggs en bro över Tjuvholmssundet kan det kanske vara en uppoffring som är värd att ta. Det skulle i alla fall starkt förbättra förutsättningarna för att Sandön även i fortsättningen ska kunna hålla platsen som Luleå kommuns största och närmsta skärgårdsidyll.
Det som pågår nu i ljuset av ”den gröna omställningen” är inget annat än ”greenwashing” – den industriutveckling som sker idag sker mycket på bekostnad av förstörda naturvärden och drabbade enskilda. Vad kommer våra barn att tänka om hur vi förstör oersättliga naturvärden som går förlorade för kommande generationer?