Jag är född på 60-talet och har växt upp i ett fint Sverige där vi legat långt framme vad gäller demokrati, välfärd, teknik, skola och utbildning, sjuk- och hälsovård bland annat. Vi svenskar har känt oss trygga, i vårt eget land och utomlands, vi har betraktats med respekt för det Sverige som nation och svensken som person står för.
Jag upplever att detta håller på att förändras, förändras i fel riktning.
Jag har lärt mig att när något går riktigt bra då säger svensken ”det går som tåget” och när något är riktigt säkert säger vi ”som ett brev på posten”.
I dag blir förvirringen total, vilket säger allt om dagens Sverige, om jag använder dessa uttryck som i grunden varit uttryck för just uppfattningen om Sverige som ett tryggt, säkert, demokratiskt land med handlingsberedskap för oväntade situationer där de styrande tänker efter före, tar utgångspunkt från det allmännas bästa –i ställe för sitt eget bästa – förstår att värna om medborgarnas liv och pengar.
Så jag funderar: vart är vi på väg?
Ett är dock lika säkert som ett brev på posten, vart vi än ska och vart än resan går kan vi säga ”Det går som tåget”, men nu spårar vi ur.