Tack, Ivo, som uppmärksammar hur omänskligt vården på våra sjukhus fungerar!
Min 89-årige pappa kom till Sunderby sjukhus med andningssvårigheter, vätska i lungorna på grund av njursvikt i sista stadiet. Han behandlades i fyra dagar men skrevs ut till en långhelg trots att han fortfarande var i dåligt skick.
I bostaden blev han snabbt sämre och efter helgen blev det ambulans tillbaka till Sunderby sjukhus. Han kom in svårt medtagen klockan 12 på dagen, fick varken något att dricka eller äta. Klockan 20 fick han veta att det inte fanns någon plats utan det skulle bli transport till Piteå sjukhus.
Under de tre veckor han var på Piteå sjukhus planerades för utskrivning vid flera tillfällen trots att han stadigt försämrades. Detta skapade en stress och grav njursvikt påverkar hjärnan. Han uppfattade sig vara oönskad och beställde själv en taxi. Då var hans tillstånd så försämrat att det inte var aktuellt med hemgång längre.
Han fick sedan en hjärtinfarkt och avled. Omvårdnaden var god på Piteå sjukhus och vi anhöriga fick ett fint bemötande. Det som skaver i efterhand är att det inte gick att uppfylla hans önskan om att få lyssna på musik, det gick inte att ordna en fungerande radio. När anhöriga finns på långt håll, som i vårt fall, vore det fint om en sån önskan hade kunnat lösas.