Min nu 90-åriga mamma ramlade för snart ett år sedan och bröt benet. Efter detta kunde hon inte längre bo kvar hemma i sin lägenhet. Riskerna för nya fall i kombination med att hon inte klarar av att larma själv vid behov bedömdes som alltför stora av både professionerna inom vården och av oss anhöriga.
Biståndshandläggaren beviljade henne då plats på särskilt boende, säbo. Sedan dess har hon väntat på denna plats.
Eftersom hon inte kan vara hemma är hon under tiden på ett korttidsboende i Harads där hon bor i ett dubbelrum. Där har hon en säng, ett nattduksbord och en garderob för sina privata kläder och saker. Det är allt.
Kommunen har enligt socialtjänstlagen skyldighet att erbjuda de personer som efter behovsbedömning fått beslut om plats på säbo en sådan inom tre månader men min mamma har alltså väntat i detta dubbelrum sedan förra sommaren. Hon får av naturliga skäl färre besök av familj och vänner nu än tidigare. Dels på grund av att det är så begränsade möjligheter att umgås med henne i dubbelrummet, dels på grund av att det ligger så långt bort.
Att min 90-åriga mamma med sviktande minne inte ska få omge sig med sina egna möbler och saker, vara tvungen att dela rum med en främling och ha begränsade möjligheter att ta emot besök under sin sista tid i livet känns djupt ovärdigt! Dessutom är sannolikheten att hennes minnessvårigheter och förvirring ökar mycket stor under dessa omständigheter.
Hur har det då kunnat bli så här illa?
Bodens kommun har idag enligt vårdprocesssamordnaren 333 säbo-platser. Av dessa är 120 belägna på det nyaste boendet Björknäsgården. Detta drivs inte av kommunen själv utan av en privat vårdgivare som i sitt avtal med kommunen förhandlat sig till de inte behöver ta emot dementa personer.
Till detta boende finns det nästan aldrig någon kö/väntetid. Det är inte så konstigt med tanke på att de allra flesta äldre som vill och inte har någon kognitiv nedsättning till exempel orsakad av demens kan bo kvar hemma med hjälp av olika insatser såsom matdistribution, serviceinsatser, hemtjänst, hemsjukvård, larm med mera.
Vem som inom Bodens kommun beslutat/förhandlat fram avtalet med den privata vårdgivaren vet inte jag men det måste vara någon/några som är djupt okunniga om vilka behov som finns i den kommunala äldrevården.
Resultatet har ju blivit att mer än en tredjedel av Bodens säbo-platser inte finns tillgängliga för de mest utsatta som har störst behov av platserna. De får istället vänta i dubbelrum kvartal efter kvartal ...