Apropå JerryO:s fråga om önamnet Gråsjälören i Kuriren den 9 januari.
JerryO undrar helt riktigt om varför det inte borde heta Gråsälören, något som skulle vara logiskt eftersom det handlar om ordformen "gråsäl". När det gäller ortnamn är det som regel inte lämpligt att för mycket och för snabbt modernisera namn som har historisk förankring. Ortnamnsformen Gråsjälören går nämligen tillbaka till det gamla dialektala uttalet av ”säl” som var ”själ” med olika varianter. Några exempel från Else Britt Lindbloms avhandling Studier över önamnen i Luleå skärgård från 1988: Gråsiälörn (1709), Gråskiählörn (1779) och Gråskjälöhren (1873). Ordet beskrivs också i Jan-Olov Nyströms Ordbok över lulemålet 1993 med formen sjöL.
Några exempel från andra nordnorrländska dialekter: pitemål: stjeL, sheL (variant i Norrfjärden) och sjäL (Nysätra, Hössjö i Västerbotten).
Eftersom ortnamnet Gråsjälören har funnits med under mycket lång tid bör det därför fortsätta att användas i dess nuvarande form.