Hela dagen hade vi sett fram emot Luciafirandet i Nederluleå kyrka. När vi anlände tjugofem minuter innan start, möttes vi utanför kyrkan av en äldre dam som med rollator förväntansfullt rörde sig mot kyrkobyggnaden. Vi kunde föreställa oss hur mycket hon hade längtat efter att uppleva den stämningsfulla atmosfären av jul och Lucia.
Väl inne i kyrkan insåg vi snabbt att det var fullsatt och att vi skulle behöva stå längst bak i kyrkogången. Det dröjde inte länge förrän vi märkte att samma dam med rollator blev uppmanad att lämna kyrkan av en av kyrkvärdarna. Med en gest ståendes vid utgången signalerade kyrkvärden att hon skulle skynda sig ut, eftersom det inte fanns några lediga sittplatser kvar.
I det ögonblicket kunde vi inte se någon värme eller omtanke i det agerandet – just den typ av värden vi förknippar med Luciafirandet. Kort därefter blev även vi ombedda att lämna kyrkan. Vi har förståelse för att det av praktiska skäl och säkerhetsskäl krävs begränsningar i hur många som kan stå i kyrkogången, särskilt när ett Luciatåg ska röra sig fram. Vi kan också acceptera att två unga kvinnor som vi, inte undantas från dessa regler.
Det vi däremot inte kan förstå är varför man valde att skicka ut en äldre dam. En dam som möjligtvis hade planerat sitt besök noggrant, ordnat med taxi för att ta sig dit och som kanske sett fram emot detta evenemang som veckans – eller till och med årets – höjdpunkt.
Är det verkligen så vi vill prioritera? Ska vi låta regler och paragrafrytteri gå före respekt och omsorg för våra äldsta och mest vördnadsvärda medmänniskor?
Svar direkt från Hans Johansson, kyrkoherde Nederluleå församling:
Tack för att ni hör av er och beskriver er upplevelse. Vi tar detta på största allvar och vill förbättra oss.
Församlingen är glada för intresset av luciakonserten i Nederluleå kyrka. Uppslutningen har varit fantastisk de senaste åren och trots att vi i år erbjöd två planerade konserter, var båda konserterna absolut fullsatta. Precis som insändaren skriver, är säkerheten särskilt viktig vid ett sådant här tillfälle. Det finns regler för hur många som får vistas i kyrkan samtidigt och det är olyckligt att måsta säga nej till några.
Vi beklagar att alla inte fick plats och kände sig avvisade och ledsamt om det uppfattats otrevligt, för självklart ska och vill vi visa respekt och omsorg om alla.
Vi önskar att ursäkten når de berörda och de får gärna höra av sig till oss direkt. I framtiden behöver vi som arrangörer hitta ett sätt att bemöta det stora intresset och den förväntan som finns.