Signaturen "fastighetsägare på Sandön" förfasar sig över ingreppen som följer av hamnutbyggnad (Hamnporten).
Personligen kan jag ha medkänsla med de som drabbas på olika sätt när projekten pluppar upp och brer ut sig, som följer de en lagbunden ordning. Skulle det inte behövas bättre framförhållning kan man tycka. Det tycker jag själv och känner förebråelsernas efterdyningar från tiden då jag var delaktig i Luleås stadsplanering, som biträdande gatuchef och chef för utredningsavdelningen (från 1975).
Under årens lopp kom det olika förslag om bro till Sandön och det diskuterades vägbyggande på Sandön. Men olika viljor kolliderade med varandra och ingen politiker vågade ta ställning. I sydligaste delen av Sandön fanns från 60-talet avdelat mark för industriell verksamhet – numera bortglömt.
Med större och snabbare båtar på 70-talet växte intresset för skärgårdsliv lite längre bort. Det var då som Småskär blommade upp och Sandöns status sjönk trots att det dit ordnades reguljära båtförbindelser. Mina iakttagelser kring det finns samlade i en uppsats som väckte intresse i Stadshuset.
Av självförebråelser nämner jag helst att vi som på den tiden arbetade med att upprätta generalplaner och framtidsförslag hade så dålig framgång i vårt arbete, särskilt i framtoningen av Luleå som sjö- och skärgårdsstad. Dock nödgas jag konstatera att det i nutid är lika dåligt eller sämre. När kunde vi senast slå upp dagstidningen och se presentation av eventuellt ny översiktsplan? En sak för Sandöborna att ta fasta på och begära förändring.