Bortsköljda bilar huller om buller efter flodvågor i Kina. En stad i Kanada som utplånats efter skogsbränder som startat i 40-50-graders hetta. Översvämmade städer i Tyskland.
Ingen kan väl längre tvivla på klimatförändringarna och deras följder. Ändå ser den politiska debatten ut precis som vanligt.
Partierna fortsätter att diskutera hyresfrågor, strandskydd, polisresurser och invandring, utan en tanke på hur denna diskussion kommer att te sig om några årtionden.
Då kommer den tidens politiker, och hela folket, att fråga sig vad man höll på med. Varför man inte la det politiska spelet åt sidan för att ta gemensamma krafttag för att skapa ett hållbart samhälle?
Den enkla sanningen är ju att oavsett vilka hjärtefrågor ett parti har, så kommer dessa att påverkas negativt av en allt värre klimatkris. De som månar om äldreomsorg och skola lär få svårt att hitta mer pengar till detta, när samhället måste reparera effekterna av skogsbränder, översvämningar och extrema torkperioder.
De som vill sänka skatterna lär av samma skäl inte få något gehör. De som vill minska flyktingmottagandet lär få det svårt när inte bara miljoner utan miljarder människor runtom i världen drivits från sina hem av det förändrade klimatet, och så vidare.
Under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering. Någon sådan är det kanske inte läge för (ännu), men nog borde samtliga partier inse att klimatkrisen är ett hot som överskuggar de flesta andra frågor, och borde få högsta prioritet.