Oförmåga att göra så leder till missnöje och antingen resignation eller uppror. För en population som utsatts för förtryck under många år, och fortfarande utsätts är det förödande.
Som norrbottning är det tydligt att vi inte anses kunna ta beslut eller ha möjlighet att uttrycka egna behov, varken i Stockholm eller i Bryssel.
Synen på oss från statens sida ses till exempel genom personal på Trafikverket, som uttalar följande i samband med utebliven gångbana: ”Barnen kan gå på stigarna i skogen” Såvitt jag har sett har detta uttalande inte tagits avstånd från utan accepteras av ansvariga på verket. Detta är oerhört nonchalant!
Tyvärr är det inte möjligt att arbeta politiskt då partierna också styrs med partipiska från Stockholm.
Vad gäller Bryssel och de ansvariga där är de tyvärr ännu längre från verkligheten….
Resignation eller uppror?