Vi bor sedan 1969 i villa inne i kyrkstaden samt äger och vårdar sedan 2017 två kyrkstugor i världsarvet Gammelstads kyrkstad. Att Luleå kommun inte tar fullt ansvar för att vårda världsarvets infrastruktur är sorgligt men inte obekant för oss.
Det är inte bara den viktiga frågan om servicehusens tillgänglighet för kyrkstuguägare som verkar ha låg prioritet utan även underhållet av gator, gränder och kyrkstadstorget har brister.
Asfalterade gator/gränder som efter världsarvsbeslutet 1996 restaurerades med asfaltyta som liknade grusväg har i dag oräkneliga asfalttyper vid lagningar och kyrkstadstorgets belysningsarmaturer och pollare har efter skador från snöröjning utan undantag plockats bort i stället för att repareras eller ersättas av nya med likvärdiga formspråk.
Enda undantaget från brister i underhållet av infrastrukturen i kyrkstaden är parken vid infarten från Stadsön till kyrkstaden samt parken ovanför Kyrktorget, där visar kommunens ansvariga för parkskötsel att man har resurser och kompetens. Tack för det.
Att vissa av kommunens förvaltningar i skriftväxling och i media fortfarande kallar världsarvet kyrkstaden för kyrkby visar på bristande kompetens och borde snarast åtgärdas genom utbildningsinsatser.