Jag är den förste att erkänna att jag har långt ifrån alla fakta själv men i egenskap av hyfsat erfaren sjuksköterska samt civil medborgare väcks ändå en kompott av känslor.
Jag har mycket tankar kring vad bra och rättvis hälso- och sjukvård, arbetsmiljö samt levnadsförhållanden är och jag har tidigare skrivit ett antal insändare till Norrbottens tidningar när jag funnit det lämpligt att ryta ifrån mot orättvisor inom hälso- och sjukvården och nu har ett sådant tillfälle dykt upp igen. En stor verksamhet vilken ytterst syftar till att hålla befolkningen frisk (i alla fall som jag förstått det) har nu totalskiftat fokus; det ska sparas pengar! Man kan fråga sig hur det ska gå till? Och kan den enes sparande innebära att någon annan får betala?
Regiondirektör Anna-Stina Nordmark Nilsson är den som har givits uppdraget att se över hur Region Norrbotten ska kunna spara maximalt. Ett uppdrag hon bollat vidare till de så kallade konsulterna. Nu har de börjat leverera resultat av sina bryderier och det jag kan utläsa av dem är ett framtida Region Norrbotten där både vårdpersonal och vårdtagare känner sig förbisedda och tillintetgjorda. Alltså ännu mer förbisedda och tillintetgjorda än de redan gjorde.
För det är absolut ingen hemlighet att vårdpersonal redan tampas med enorma arbetsmiljöproblem eller att en vårdtagare knappt får komma in på sin hälsocentral. Och nu verkar det dessutom som att en person som drabbas av en svår respiratorkrävande lunginflammation i Malmfälten inte kommer att få vårdas under samma kompetens som om hen bodde vid kusten. Vem tycker det känns tryggt? Och vem gillar tanken på att utbilda sig i bortåt 10 år och få en anställning på orten där man trivs att bo för att i nästa stund få sin tjänst konverterad, bli väldigt överkvalificerad och över tid få sin kompetens urvattnad? Alternativt behöva kajka runt och arbeta lite här och där i en region med rekordlånga avstånd mellan orterna? Samt vem vill arbeta inom sin drömspecialitet och helt plötsligt skyfflas på en massa andra patientkategorier som man kanske inte har så stort intresse av och därmed få minskat intresse att över huvud taget gå till jobbet?
Begreppet ”arbetets alienation” myntades redan på 1800-talet, det har knappast blivit mindre aktuellt! Hur som helst är detta några av riskerna jag ser med att dra ner på IVA, slå samman avdelningar och centralisera verksamheten. Detta kan låta mest som gnäll och missnöje men missnöje är inte något som lättvindigt ska viftas bort! Det är otroligt viktigt att få känna sig viktig. Att bo eller arbeta i en region där man inte gör det, den regionen flyttar man ifrån. Eller än värre: dör i. Så ditt påstående om att alla förändringar som nu ska göras inom regionen ”inte kommer att påverka Norrbottningen i sig”, det får du gärna utveckla Anna-Stina Nordmark Nilsson. Också hur du menar att vården ska bli mer tillgänglig i och med tänkta åtgärder kan jag inte heller riktigt begripa.
Jag tror att Anna-Stina Nordmark Nilsson (ekonom som hon är) gillar när budgetar går ihop. Absolut inget som är dåligt. I sitt rätta sammanhang! Att ha en sådan ambition vad gäller hälso- och sjukvården tror jag dock inte är rimligt. Framför allt inte när man tänker att ”gå-ihop-andet” ska styras av att en svångrem dras åt. Jag säger inte att förändringar är något som Region Norrbotten skulle må dåligt av, snarare tvärtom, det finns massor av exempel på ineffektivitet som fått mig att vilja slita mitt hår. Det jag menar är att det blir väldigt tokigt att lägga hela fokuset på just sparandet.
För det första är hälso- och sjukvård väldigt oförutsägbart, något som inte minst coronakrisen har lärt oss. Det måste finnas gott om marginaler och tro mig, corona är inte den sista krisen vi kommer att ställas inför! För det andra är hälso- och sjukvård konstant resurskrävande. Trasiga högteknologiska apparater måste ersättas, sjuk personal likaså. Det kostar pengar och måste också få göra det. Dels för att det över huvud taget ska vara möjligt att bedriva vård och dels för att när man förväntas att vara både fast anställd och vikarie då ska man ha duktigt med ersättning. Inget annat är rimligt!
Sen kan man faktiskt också plocka fram sina gamla hemkunskapskunskaper. För min egen del rör det sig om information jag fick till mig redan som 12-åring. Nämligen det att budgetar faktiskt kan göras luftigare på två sätt; Minska utgifterna eller… öka inkomsterna. Viktigt att komma ihåg här är att nu hamnar hela diskussionen på riks- i stället för regional nivå. Och varför inte? För att på riktigt kunna prata om jämlik vård så måste man se det som en nationell fråga. Regionpolitikerna och myndighetspersonerna måste vända sig till sina ”övermän” om större anslag och vi civilister måste lägga rätt valsedlar i våra kuvert. Och framför allt ska vi ta vår integritet och våra rättigheter på största allvar och bråka tillbaka när vi blir trampade på. Vi flytt int och ni flyttar fanken inte på våra sjukhus heller!
Heligt Vred på ett sjunkande skepp
P.S. Stor applåd till Strokesjukvården i Kalix som både har fått pris för det otroliga arbete de gör samt verkar ha ett sunt synsätt på sparande, citat från SVT Norrbotten: ”I dag har vi fått bevis på att vi sparar på det vi verkligen ska spara på, det vill säga liv och hälsa.” D.S.