Inom vård och omsorg jobbar man för att hjälpa och stödja människor som är sjuka på olika sätt, där alla individer har varierande behov som ska tillgodoses på skilda sätt. Där det i verksamheter inom till exempelvis hemtjänst ska ske på en viss given tid inom ett visst tidsspann dessutom. Behoven ska tillgodoses på den tiden och det finns väldigt lite tid över för oväntade händelser som kan uppstå hos kunden, som kan kräva att personalen behöver bistå med mer hjälp fast utan mer tid. Känslan av att se att kunden behöver mer hjälp än vad som finns tid för, kan inverka väldigt negativt på den psykosociala arbetsmiljön för personalen som ska arbeta med detta och i det långa loppet blir det en arbetsplats som gör sina anställda sjuka.
Så här ser det ut i väldigt många kommuner och det är en hög sjukskrivning inom vård och omsorg, där utmattningssjukdomar såsom stress och psykisk ohälsa är utbrett. När ska man fatta att det inte går ha New Public Manager som en ”affärside” inom områden som sjukvård och omsorg, att vårda människor är inget som ska ske genom att man tidsklockar personalen för att kunden ska få sin hjälp, det är inga maskiner som ska hanteras, utan riktiga människor med riktiga behov som förtjänar att få den tid som de behöver då personalen kommer och ska ge dem stöd. Vad är fem minuters besök egentligen? Det blir ingen kvalitet på omsorgen och både kund och personal blir stressade av detta tidtagarsystem som NPM kommer med.
Den psykiska ohälsan som dessutom kommer som ett brev på posten för många inom detta yrke som har detta arbetssätt, där stress och utmattning blir ett resultat och det ställs orimliga krav på personalen att utföra arbete som det inte finns tid till, hur ska personalen ha möjligt att inte bli sjuka av sitt arbete är min fråga?
Arbetet med människor handlar om att leverera en viss känsla så att individen upplever sig trygg och väl omhändertagen och får sina behov mötta. Detta arbete är rätt så krävande eftersom det bygger på att personalen ger av sig själv i detta arbete med en balans att inte ”ge för mycket och inte bli för involverad” så att det inte blir för personligt. Detta är lätt hänt inom yrket vård och omsorg – personalen möter dagligen dessa människor och ofta samma människor i flera år samt deras anhöriga. Det byggs upp en relation mellan kunden och dennes anhöriga och personalen som delvis är nödvändig men samtidigt en naturlig reaktion när personalen spenderar mycket tid i hemmet hos kunden.
Hur ska man orka att ge av sig själv som personal utan att ge för mycket så man riskerar att bli utbränd men samtidigt leverera en känsla till kunden för att denne ska uppleva sig sedd och hörd, i detta tidsklockande system som NPM är och som existerar idag inom vården?
För att ha någon chans att rekrytera unga och behålla kompetent personal så måste man bortgå ifrån metoden NPM, minska antalet besök på hemtjänstpersonalen, öka bemanningen generellt inom vården och förbättra arbetstiderna. Det är inte rimligt att personalen ska bli sjuka av sitt arbete där bland annat stressfaktorn är en del som borde få en större plats i det praktiska arbetsmiljöarbetet än vad det får i dagsläget. Stress är väldigt individuellt och alla reagerar olika på detta och därför måste man som arbetsgivare se individen i större utsträckning och ha en mer anpassad arbetsbelastning som inte gör personal sjuk. Bort med NPM och ha förtroende på att personalen gör sitt jobb.