Behovet av beredskapsflygplatser visar att de lokala flygledarna måste få vara kvar.
Sverige har normalt tio samhällsviktiga statsägda beredskapsflygplatser, men i december i fjol gav regeringen Trafikverket i uppdrag att förhandla och ingå överenskommelser med ytterligare 17. Under pandemin har regeringen insett vikten av samhällsviktiga flygplatser och skjutit till pengar för att kunna hålla igång dessa så kallade beredskapsflygplatser.
Om nu dessa beredskapsflygplatser är så viktiga, hur kan man då tillåta att flygledarna på några av dessa viktiga flygplatser, Sundsvall, Umeå, Östersund och Kiruna, ersätts av kameror och att flygledningen för dessa platser övertas av Arlanda.
Luleå som tillhör de viktigaste flygplatserna får tack vare försvaret behålla sina flygledare. Men inte Kiruna.
Värre situationer än pandemin kan inträffa. Trafikledningen från Arlanda kan plötsligt bli utslagen. Arlanda är alldeles för lätt att slå ut av en fiende antingen rent fysiskt eller genom en cyberattack. I ett sådant läge är det för sent att ropa på nya lokala flygledare. Eller att börja utbilda nya.
Ett robust samhälle måste ha råd med att ha fast anställda flygledare på alla våra viktigaste beredskapsflygplatser. Även om vinsten blir mindre och bonusarna lägre för styrelsen i den statliga flygplatskoncernen Swedavia, när inte all flygledning sker från Arlanda.