Det var ett par löpsedlar bland de många som mötte mig på min väg i stadens centrum: "Tioåring dödad i gängkonflikt”, ”Tonåringar anklagas för mordbrand i skola.”
Tjocka svarta budskap som ropade till en befolkning som inte längre reagerade med annat än tyst likgiltighet.
Denna tragiska utveckling som vi vant oss vid att betrakta utan större förfäran, än en något om enklare trafikbrott.
Men då liknande rubriker publicerades i allt fler sammanhang utan geografisk begränsning, började apokalyptiska tankar ta form i min sociala uppgivenhet. Barn mördar barn.
Våldet ökar och drabbar oskyldiga människor. Krig, svält och naturkatastrofer drar fram över vår värld i alltmer ondskefull form.
Barn mördar barn.
Tänk om detta var ett av ”tidens tecken” som predikats i kyrkan, i snart 2 000 år, ett av de tecken som förebådar de yttersta tiderna. De fasor som ondskans makter skall plåga världen med när tiden är inne.
Återinför kristen etik och moral som ämne i grundskolan.