Regeringarna under våra fyra senaste statsministrar (Persson, Reinfeldt, Löfven, Andersson) har alla visat sig pinsamt okunniga i fråga om elsystem vilket i sin tur har resulterat i passivitet och ansvarslöshet som kostat samhället några hundra miljarder kronor. Vi har nu hamnat i ett läge med elpriser som varken företag eller hushåll klarar av att hantera. Dessutom har vi hot om effektbrist och risk för bortkoppling av el under vintern. Svenska samhället är inte byggt för att verka och utvecklas med elpriser över 5 kr/kWh. Hela samhället befinner sig i en allvarlig kris.
En kort till tillbakablick:
Sverige anslöt sig till den nybildade nordiska elmarknaden 1995. Svenska elmarknaden avreglerades året efter. Statens Vattenfallsverk blev Vattenfall AB, helägt av Svenska staten. Affärsverket Svenska Kraftnät blev ansvarig för att kraftnätet är i balans och att produktionen hela tiden motsvarar konsumtionen.
Utbyggnaden av kraftnätet har inte gjorts i den takt som ett effektivt och säkert elsystem kräver. I samband med avregleringen fick ingen ansvar för hur mycket produktionskapacitet som behövdes för att marknaden skulle fungera. Det skulle marknaden själv sköta om. Än i dag finns ingen myndighet eller annan organisation som har ansvar för att det finns tillräcklig elproduktion och på rätt plats i förhållande till konsumtionen, kraftnätet och systemsäkerheten.
Göran Persons regering är väl den som satt största avtrycket i svensk energipolitik genom nedläggningen av Barsebäck kärnkraftverk, Barsebäck1 år 2000 och tvåan år 2005. Direkt efter stängningen av Barsebäck2 uppstod elunderskott i landets sydligaste del. Skåne förlorade 8 TWh närproducerad el. Dessutom uppstod en hel del problem i den södra delen av svenska elsystemet. Persson sköt startskottet för nedmontering av det svenska elsystemet.
Efter Persson kom Reinfeldt med en näringsminister vid namn Maud Olofsson. De medverkade till förmodligen Sveriges genom tiderna största förlustaffär. Vattenfall AB, helägt av staten, förvärvade holländska Nuon för cirka 95 miljarder kronor. Trots varningar från flera håll att priset var alldeles för högt genomfördes affären utan invändningar från regeringen. Överpriset har senare uppskattats till 50 – 60 miljarder. SvD:s analytiker uppskattade förlusten till 80 miljarder för några år sedan. Hur mycket är då 80 miljarder? Exempelvis skulle den summan kunna räcka till att finansiera Övertorneå kommuns (min hemkommun) hela verksamhet i 200 år.
Löven behövde hjälp av Miljöpartiet för att bilda regering efter valet 2014. Här såg MP sin chans att sabotera en stor del av Sveriges kärnkraftsverksamhet. Effektskatten skulle höjas och säkerhetskraven skärpas. Triumferande meddelar Åsa Romson att flera kärnkraftverk kommer att stängas under mandatperioden. En professor i vid Uppsala universitet konstaterade att ”Man kan göra vilken näringsverksamhet som helst olönsam med hjälp av skatter”. Följden blev att Oskarshamn kärnkraftverk stängde reaktorerna OK1 och OK2. Sammanlagt 1100 MW elproduktion försvann ur svenska elsystemet.
Vi ska vara tacksamma att S + MP inte stjälpte OK3 också. Då hade vi gått miste om ytterligare 1400 MW effekt, cirka 11 TWh per år. När Ringhals R1 och R2 stängdes gick vi miste om ytterligare ca 8 TWh. Vattenfall som äger Ringhals behövde inte ta hänsyn till hur nedläggningen skulle påverka det svenska elsystemet. Regeringen styr bolaget via ägardirektiv och i det stod ingenting om att bolaget skulle säkra elsystemet.
Så har vi Magdalena Anderssons regering. Det är oklart huruvida den har åstadkommit några förändringar eller hade planer på förändringar i elsystemet. Vad som däremot är klart är att den regeringen satsade på bidragsmodellen. ”Elen får kosta vad den vill, vi ger bidrag så att företag och medborgare överlever”. Det tycks ha varit regeringen Andersons lösning på problemet.
Nu återstår att se vad Kristenssons regering kan åstadkomma. Ebba Busch, energi- och näringsminister, hur ser dina planer ut för att utveckla ett hållbart elsystem i landet? Nuläget är inte hållbart varken på kort eller lång sikt. Regeringen Kristensson har nu möjlighet att gå till historien som den som efter decenniers förfall gjorde Sveriges elsystem hållbart.