Det är en förbluffande förändring som håller på att ske mitt framför ögonen på Luleås politiker.
I synnerhet S som med stödpartiet M verkar helt akterseglade. Andra kommuner som Skellefteå, Boden och Gällivare kliver fram och kommer att leda den industriella utvecklingen i länet.
Moraset började när Luleå kommun under ledning av Niklas Nordström (S) gjorde en tafatt och föga respektingivande framställning om att Luleå var rätt plats för den kommande batterifabriken, som sedan i stället hamnade i Skellefteå.
Batterifabriken byggs nu för fulla muggar och har dessutom fått en utökad beställning och blir ännu större. Det var många initierade som förvånades av Luleå kommuns vaga intresse och dåliga marknadsföring av Luleå som ort för tillverkningen.
Nu kommer nästa dråpslag. Masugnen och koksverket i Luleå stänger 2030. Kvar blir stålverket för bearbetning. Stålframställningen hamnar i Boden och Gällivare där ny teknik kommer att användas för produktionen.
Hur kunde detta ske? Hur kommer det sig att Luleå inte orkade att ha kvar den anrika stålproduktionen som satt Luleå på världskartan. Vad har S-ledningen i Luleå sysslat med under tiden?
S har uppenbarligen sabbat bort det ena projektet efter det andra. S har tappat kompetens om den industriella utvecklingen och har mest ägnat sig åt interna partiproblem. Man har bytt ledande politiker och chefstjänstemän i parti och minut och inte tagit ett steg framåt.
Det stora projektet som är kvar är Malmporten som innebär att farleden muddras för dubbelt så stora malmfartyg som i dag angör malmhamnen. Frågetecken finns redan för hur mycket av farleden som kommer att muddras innanför malmhamnen.
Det finns visserligen en del andra projekt på gång till Luleå men de går inte att jämföra med de stora industriprojekt man tappat.
S-ledningens agerande bådar inte gott för Luleå. Var står M någonstans? De verkar ha tagit semester efter valet!