En morgon förra vecka såg jag där ett 15-tal ungdomar i lysande varningsvästar. De rörde sig trögt som zombier med fullkomligt motivationslösa ansiktsuttryck. Nån höll i en pinne, en annan i en svart plastsäck.
Usch, tänkte jag, det är ingen kry i dagens ungdomar, och cyklade vidare.
Morgonen därpå, samma lekplats, samma antal ungdomar. Gud, tänkte jag. Är de inte klara än med detta lilla område? Och plötsligt kom jag ihåg hur jag själv kände som ungdom.
Kanske är den enda motivationen till att man sökar sommarjobb att man vill tjäna pengar till ett nytt dataspel, nya kläder eller en resa. Men visst har man drivkraft och motivation! Och som vi alla vet gör pengar inte lycklig, utan det behövs att man känner en större mening med det man gör.
Nästa måndag morgon, samma lekplats, samma antal ungdomar. Vad ska de ännu göra där? Det hade behövts en enda person under en enda dag att rensa denna lekplats, kanske två personer för att ha lite roligt. Men 15?
Under dessa tre dagar hade man kunnat rensa 21 lekplatser istället för en. Man vill ju nå ett resultat med sitt jobbande, eller hur? Man vill ju, även om det kanske är ett tråkigt jobb, på kvällen kunna säga: det här har jag åstadkommit.
Men vad kan dessa 15 stackare kunna åstadkomma? Polera enstaka sandkorn?
Jag förstår inte kommunen som på detta vis slösar bort sina knappa medel och samtidigt ta kål på en ung människas motivation.