Ambulansverksamheten går på konstgjord andning

Mer än ett halvår efter den planerade flytten är ambulansverksamheten fortfarande kvar i den gamla brandstationen som har stora brister. Personalen har fått nog. "Verksamheten har gått på konstgjord andning länge nu och snart ger vi upp", skriver ambulanssjuksköterskor och ambulanssjukvårdare.

I april åkte ambulanser och brandbilar i samlad tropp till den nya stationen. Men ambulansernas medverkan var bara symbolisk, de vände och åkte tillbaka till den gamla stationen där de fortfarnade är kvar.

I april åkte ambulanser och brandbilar i samlad tropp till den nya stationen. Men ambulansernas medverkan var bara symbolisk, de vände och åkte tillbaka till den gamla stationen där de fortfarnade är kvar.

Foto: Anders Appelgren

Insändare2021-11-23 07:03
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ambulansen i Luleå har i flera års tid kämpat med en, ur alla synvinklar, dålig arbetsmiljö.
En ökande belastning med fler och fler, ja hundratals fler, ambulansuppdrag per år, och trots detta minskade ambulansresurser. 
Lägg till detta en usel fysisk arbetsmiljö i en gammal och sliten brandstation med obefintligt underhåll. Lokaler som är för trånga och inte på något sätt anpassade för modern ambulansverksamhet. 
Brister som påpekats under många år och som inte åtgärdats med hänvisning till kommande flytt till ny station. 
Arbetsmiljöverket har varit och är inkopplade och trots deras påpekanden har endast ett fåtal punkter åtgärdats på ett långsiktigt och hållbart sätt. 

Vi har de senaste året tappat ett stort antal mycket erfarna kollegor som på grund av brister i arbetsmiljö, dålig löneutveckling och svag styrning valt att säga upp sig och gå till andra arbeten. 

Att vi nu i november, mer än ett halvår efter vår planerade flytt till vår nya, moderna station med lokaler vi själva fått vara med och utforma efter våra behov, fortfarande sitter kvar i ett kaos av smuts, halvt uppackade kartonger, dagliga problem och driftstörningar på grund av att lokalerna bokstavligen vittrar sönder, gör situationen mer och mer ohållbar.
Orken tryter, humöret sviktar, arbetsglädjen är som bortblåst ... 

Det värsta är: INGEN bemödar sig om att informera oss om vad som egentligen pågår, varken vi på golvet eller vår chef får någon information. Vi vet inte ett dugg mer nu i november än vi gjorde i april. 

Vi läser i tidningen om planer för Luleås exklusivaste läge, läget där vi fortfarande är kvar och där vi vet att vi INTE vill vara!

VI VET att vi snart inte orkar mer! 

Det är vi som ska komma till din hjälp om du blir allvarligt sjuk eller skadad! 
Vi älskar vårt jobb men vi orkar snart inte mer! Vi vill inte tappa fler kollegor, det har vi inte råd med helt enkelt! 

Att ambulansen finns kvar i Luleå ligger väl i alla Luleåbors intresse? 

Varför är det så tyst om vår situation?
Varför får vi ingen information?
Visa oss lite respekt och berätta vad som händer! 

En nystart i nya lokaler är för oss livsnödvändigt! 
Ambulanspersonalen i Luleå har gått på konstgjord andning länge nu och snart ger vi upp, vi orkar inte mer...