För hundra år sedan hade vi arktiskt klimat i en del av Sverige. Då var årets medeltemperatur i nordligaste Norrbotten under noll, den varmaste månadens medeltemperatur var aldrig över 10 grader, och permafrosten var djup i markerna. Så var det i trakten kring Abisko i början av 1900-talet, men så är det inte längre.
När jag nyligen var i Abisko fick jag höra att isen på Torneträsk nu lägger sig allt senare, att permafrosten i myrarna börjat tina och att trädgränsen flyttar allt högre upp på bergen. Polarmiljön börjar förvandlas till en vanlig nordlig barrskogsmiljö.
Att Sverige inte längre kan skryta med att ha några arktiska trakter går ju att leva med. De flesta bekymrar sig nog inte heller så mycket över att kalfjällets djur och växter får krympande revir. Ändå borde vi alla vara djupt oroade över de här förändringarna, som är bara några av många exempel på den globala uppvärmning som har extra stor effekt i norr.
Därför bör alla, både politiker, företag, myndigheter och privatpersoner, göra mer än idag för att skydda klimatet. Vi måste ändra vårt sätt att leva, och det är bråttom – inte bara för fjällrävens eller snöripans skull utan med tanke på oss själva och våra efterkommande.
Ingela Björck