Skellefteå har en stark utveckling. Inte minst arbetskraftsinvandringen ökar stort.
– Somliga som kommer hit från andra länder blir förvånade och tänker "Vad kan det här vara för ett konstigt folk?". Men det är ett ömsesidigt jobb att få förståelse för varandra, säger Sedigullah Sakhi.
Han kom från Afghanistan till Skellefteå 2010, och har hunnit med att bo, studera och arbeta även i Stockholm och Östersund. Sedan ett år tillbaka har han heltidsanställning på inflyttarservice och marknadsenheten vid Skellefteå kommun.
– Jag trivs bra i Skellefteå. Här finns det mesta av vad jag förväntar mig att få ut av livet. Jättespännande att få vara med i utvecklingen. Det händer ju så mycket, säger han.
Inte minst har Skellefteå en stark arbetskraftsinvandring från andra länder. Något som sätter lokalsamhället på prov.
När det årliga eventet Ingenjörsdagen hölls i Luleå i oktober var Sedigullah Sakhi inbjuden till en livepodd, där Skellefteå kommuns marknadschef Helena Renström och internationella rekryteringsportalen Minddigs vd Chana Svensson deltog. Ämnet var hur norra Sverige ska välkomna mångfald och göra det möjligt i högre grad för folk från andra länder att flytta hit och trivas.
Helena Renström, marknadschef i Skellefteå.
Chana Svensson, vd för Minddig.
Sedigullah berättade om sina erfarenheter från när han var ny i Sverige.
– Det är nog alltid en omställning när man kommer till ett nytt land. Ny kultur, nytt språk, nytt klimat, annan mentalitet. Men visst spelar bakgrunden en stor roll. Det är skillnad om man kommer från ett europeiskt eller asiatiskt land. Själv kom jag från ett land i krig till ett land som haft fred i flera hundra år och från Kabul med sex miljoner invånare till lilla Boliden.
En flytt till Stockholm var inte lösningen.
– Jag kände mig lite rastlös i Boliden. Men efter att jag flyttat insåg jag att jag hunnit vänja mig vid lugnet. Stockholmslivet var inget för mig. Det var för mycket folk och för mycket spring. Så jag flyttade tillbaka.
Nytt klimat, nytt språk, annan mentalitet. Att flytta till ett nytt land innebär stora utmaningar, konstaterar Sedigullah Sakhi.
Sedigullah Sakhi säger att han alltid varit en social person och haft lätt att få kontakt med folk. Men som ny i Sverige högg han inledningsvis i sten.
– Jag försökte träffa nya människor och skapa relationer, vara vänlig, nätverka, byta kontaktuppgifter och boka nya möten, ungefär som jag är van vid. Men jag märkte snart att det inte fungerade. Folk var trevliga, men tillbakadragna. Det hände liksom inget mer.
Under tiden i Stockholm klampade han glatt ovetande in i folks "integritetszon" i tunnelbanan.
– Jag bara gick fram, sa "Tjeeena, hur är läget, får jag sitta vid dig?". Vilket resulterade i att folk helt slöt sig. De tittade inte ens på mig. Jag tänkte att någonstans är någonting fel. Vad ska jag göra?
Fikapaus i kommunhuset. Sedan ungefär ett år tillbaka har Sedigullah Sakhi en tjänst på inflyttarservice och marknadsenheten vid Skellefteå kommun.
Räddningen blev ett tips från en god vän, att läsa boken "Swedish mentality".
– Den hjälpte mig jättemycket. Jag hittade detaljer om hur och varför svenskarna beter sig på ett visst sätt, och det gav mig en övergripande förståelse som jag haft mycket nytta av. Jag började också tänka tillbaka på situationer där jag uppfattat folk som otrevliga. Nu tänkte jag i stället "Stackars människa, vad jag utsatte dig för".
Att inte förhäva sig är exempelvis en klassisk svensk paradgren. Men kommer man från USA har man sällan en aning om vad Jantelagen innebär.
Midsommarfirande är en klassisk svensk tradition.
– Jag har läst i boken att svenskar är ödmjuka och helst inte vill tala om sig själva, sin utveckling, hur rika de är och så vidare. Det är stor skillnad mot vissa kulturer. I början när jag var med om anställningsintervjuer och försökte framställa mina goda sidor kan jag känna att det inte riktigt mottogs på det sätt som jag förväntat mig.
Sedigullah Sakhi talar perfekt svenska. Men han påpekar att det inte är självklart att missförstånd kan undvikas bara därför. Exempelvis kan okända namn, maträtter och traditioner ställa till det.
"Här finns det mesta av vad jag förväntar mig att få ut av livet", säger Sedigullah Sakhi om Skellefteå.
En gång skulle han via telefon ta upp beställning av mat från en äldre och missuppfattade för det första mannens namn som "Kall Axel" i stället för Karl-Axel. Sedan förstod han inte att mannen ville beställa messmör eftersom han inte hade en aning om vad det var. Han trodde att mannen sade "med smör" och frågade vid upprepade tillfällen vad han ville ha förutom smöret.
– Under samtalet blev Karl-Axel mer och mer irriterad och frågade vid ett tillfälle om jag var trögfattad. Till slut sade jag att "vi avslutar samtalet nu". Jag undrade vad som blivit fel och berättade för mina kollegor. Efter ett tag kom vi på det, och jag ringde upp Karl-Axel igen, och då skrattade vi tillsammans åt hur fel det blivit.
Dråpliga missförstånd. Sedigullah Sakhi berättar om hur han hade svårt att förstå svenskarnas reaktioner, och om tillfällen när det blivit helt fel på grund av missförstånd.
Även kroppsspråk, gester och tonläge i samtalet kan skapa förvecklingar. Vid ett tillfälle blev det helt fel under en coachingutbildning, då han uppfattades som arg fast han inte var det.
– Att lära sig grammatik är en sak, men det finns mycket annat som är stora faktorer i hur vi uppfattar varandra. Gester när man talar, exempelvis. Sådant kan man aldrig lära sig i skolan, utan man måste lära sig genom misstag och missförstånd. Jag har exempelvis med mig från Afghanistan att man ska vara tydlig. När mina kollegor frågat om jag vill följa med ut och fika har jag svarat högt "NEJ! JAG MÅSTE ARBETA". Vilket gjorde att jag uppfattats som otrevlig. Men nu har jag lärt mig hur jag ska svara; "Nej, tyvärr har jag inte tid just nu men...".
Sedigullah fortsätter:
– Mitt tips till svenskarna när de träffar utlänningar är att inte utgå från tonläge eller gester, utan lyssna till vad de säger.
Han anser att förståelsen måste skapas ömsesidigt från båda sidor, men att det är viktigt som nykomling att man skapar sig plattformar för integrationen, exempelvis olika sportaktiviteter, fordonsintresse eller att genom arbetsplatsen hitta kollegor med gemensamma intressen.
– Jag tycker om att spela biljard. På så sätt har jag fått en del bekanta. Det finns inget rätt eller fel, men i mina ögon kan man inte ändra på ett helt samhälle, utan man måste hitta sätt att anpassa sig. Svenskar blir inte kompisar över en dag, det tar längre tid.
Hur uppfattar du Stockholm kontra norra Sverige?
– Jag bodde sju månader i Stockholm och min uppfattning är att människor är mer öppna i norra Sverige. I Stockholm kan det kännas omöjligt att komma in i grupper och redan etablerade nätverk. Jag tycker det är enklare hitta gemensamma sammanhang och få kontakt med nya vänner i mindre städer.
