LKAB:s planer på gruvbrytning i Per Geijer-fyndigheten kan vara aktuellt som strategiskt projekt för EU:s kommande gruvlag för kritiska råmaterial. Detta på grund av de höga halterna sällsynta jordartsmetaller som påträffats i vad som annars är en järnmalmsfyndighet.
Under nästa år väntas EU:s lag om kritiska råmaterial (Critical Raw Materials Act, CRMA) nå sin slutliga form och därefter anpassas till varje medlemsland. Ännu finns några frågetecken kvar men en hel del har utkristalliserats och lagen har förändrats från sitt ursprungliga förslag. Vi tog hjälp av Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap på LTU, för att försöka reda ut vilken effekt lagen kan få på befintliga och kommande gruvprojekt.
– Det man får komma ihåg är att lagen tar sikte på strategiska projekt. Frågan är hur många strategiska projekt Sverige kan räkna med? Medlemsstaterna har dessutom en form av vetorätt mot utpekandet av ett strategiskt projekt. Även om det till exempel finns en grafitfyndighet, men vi av någon anledning inte vill ha den som strategiskt projekt. Då ska det vara möjligt för Sverige att motsätta sig utveckling av projektet. Per Geijer-fyndigheten skulle definitivt kunna vara sådant strategiskt projekt.
Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap vid Luleå Tekniska Universtitet, forskar bland annat på gruvbrytningens juridiska utmaningar och förutsättningar.
Men det finns fler projekt som Norra Kärr och Laver som skulle kunna kvala in på listan. Några har faktiskt redan blivit verklighet, exempelvis Bolidens gruva i Likavaara.
– Det blir lite konstigt med speciallagstiftning av det här slaget. Om man tar ett nyare projekt som Likavaara, kan ju Boliden trots att koppar finns på listan över kritiska råmaterial inte ansöka om dagbrottet på Aitikområdet som ett strategiskt projekt.
Maria Pettersson säger att hon egentligen inte är för den typen av särreglering som CRMA kan innebära.
– Ta exempelvis idén om en avvägningsregel för klimatet, en sådan bestämmelse riskerar att göra tillståndsprövningen än mer komplicerad och utdragen. Detsamma gäller så kallade gröna gräddfiler. Även om det säkerligen finns projekt där detta skulle kunna vara motiverat anser jag att riskerna är större. Vad är egentligen ett ”grönt” projekt och var går gränserna mellan brunt och grönt?
Grafik över produktionen av kritiska råmaterial 2022, framtagen av SGU. Varje cirkel visar var lands totala produktion av olika kritiska mineral och metaller, räknat på procent av vikt. Som synes är Kina en av de största producenterna med närmast total dominans på sällsynta jordartsmetaller exempelvis. © Sveriges geologiska undersökning
Just när det kommer till avgränsning dyker ännu ett frågetecken upp i Critical Raw Materials Act i dess nuvarande form.
I sin ursprungliga form kunde CRMA tolkas som ett försök att få till en "one-stop shop" eller enpunktslösning för prövning av tillstånd till ett strategiskt projekt. Så ser det inte riktigt ut längre.
– Läser man texten idag så har de ändrat det till "one contact" och säger då att det kan vara en eller flera kontaktpunkter. Jag har inte varit med i diskussionerna, så jag vet inte exakt vad som avses. Det står inte längre uttryckligen att det ska vara en myndighet, utan detta lämnas till medlemsstaten att avgöra.
Idén är i alla fall att företag med ett strategiskt projekt ska ha en kontaktpunkt som därefter ska hantera ärendet och övriga myndighetskontakter för företagets räkning.
– Det är ännu lite oklart hur det ska gå till, det får man nog lösa på medlemsstatsnivå.
Det låter kostsamt?
– Läser man förslaget utan att ha med sig att det bara rör strategiska projekten så ser det väldigt omvälvande ut. Men givet att det är enbart gäller strategiska projekt så är det svårt att säga hur ofta det kommer att aktualiseras.
Men även processen i övrigt får Maria Pettersson att höja på ögonbrynen.
– Man ha tänkt korta ner tidsutdräkten till 27 månader för miljötillstånd för ett strategiskt projekt när det gäller brytning, för återvinning är det bara 15 månader. I den nya versionen har dock tidskravet luckrats upp. De första stegen i MKB-processen, alltså främst samråden, ska inte räknas in i den totala tiden, och om ärendet är komplicerat, till exempel på grund av lokaliseringen, kan processen få ta längre tid.
Ytterligare en dimension är de potentiella målkonflikterna, för likt regeringens olika departement, så kan även EU:s olika avdelningar ha olika målbilder.
– EU har exempelvis en förordning på gång som kommer med tvingande regler för att säkerställa att kraven som följer av naturskyddsdirektiven uppnås, exempelvis Natura 2000. Det är en fråga som ofta står i direkt konflikt med gruvetableringar. Även frågor om urfolk och bevarandet av biologisk mångfald är faktorer som inte kan bortses ifrån.
Maria Pettersson lyfter ramvattendirektivet, som är en jätteviktig fråga för EU. Gruvprojekt har ofta en påverkan på vatten och ramvattendirektivets krav innebär ofta en stor utmaning för gruvindustrin.
– Det skulle vara en direkt konflikt mellan två storheter om ett strategiskt projekt blir föremål för ickeförsämringskravet.
När det gäller samers möjlighet att påverka gruvprocessen så har även den delen av texten förändrats.
– I CRMA nämns urfolk explicit när det kommer till samråd. Enligt den tidigare skrivningen skulle urfolk erbjudas ett meningsfullt samråd (meaningful consultation på engelska), vilket nu är ändrat till rättvis konsultation (equitable consultation). Juridiskt sett kan ord få väldigt stor betydelse. Så frågan är varför man ändrat? Det kan vara så enkelt som att "meningsfull" är väldigt oklart. Rättvis eller equitable är kanske inte heller det tydligaste ordet men är ändå mer juridiskt definierat.
Boliden förbereder en ny ansökan om bearbetningskoncession för kopparmalmen i Laver utanför Älvsbyn. Även det projekt kan få skjuts av Critical Raw Materials Act.
När utkastet togs upp i EU-parlamentet för omröstning gick det igenom med stor enighet, 515 Ja-röster mot 34 Nej-röster och 28 som avstod.
– Det finns ett enormt politiskt stöd och det handlar inte om gruvindustrin som sådan. Till viss del handlar det om den gröna omställningen, men det handlar ännu mer om att inte vara beroende av tredje land för den teknologiska utvecklingen som vi har. Från mobiltelefoner till teknik överlag vill man inte vara så här beroende av Kina som vi är idag.
Ytterligare en del som förändrats under resans gång är frågan om återvinning av kritiska metaller. Från början var kravet på 15 procent återvunnet material, det har nu ökat till 25 procent. Pettersson menar att det är en eftergift mot de som framhåller att vi bör gräva där vi står istället för att bryta nytt.
– Men det kräver teknisk utveckling i sig. Idag finns inte tekniken för den typen av återvinningsgrad. Även om det finns mycket material i slagghögarna så är det jättestora svårigheter att utvinna dem.
Vem ska ta sig an de tekniska och juridiska utmaningarna?
– Det är promille i avfallet som vi pratar om här. LKAB har ju sitt projekt ReeMap. Men om det blir så att EU kräver det här och det blir ett absolut krav för medlemsländer så måste man stötta den här typen av verksamhet, säger Maria Pettersson.