– Vi måste skapa hela samhällen och se till att arbetet hålls ihop. Men på vem ligger uppgiften att säkra den sociala hållbarheten? Jag är redo. Jag vill få det här uppdraget från regeringen och läget är faktiskt akut, säger hon.
Lotta Finstorp deltar på måndagen i en stor konferens i Skellefteå om den gröna industrialiseringen och samhällsomställningen i norra Sverige. Bland deltagarna finns näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S), Västerbottens landshövding Helene Hellmark Knutsson, regeringens samordnare Peter Larsson och representanter för stora bolag och myndigheter som är inblandade i processen.
Larssons uppdrag är att vara en länk mellan aktörerna, och verka för att de åtgärder som görs på nationell, regional och lokal nivå är synkade.
– Jag blev förvånad när jag hörde att han bara har 40 procents arbetstid. Peter har fått igång processer, öppnat dörrar och gör ett kanonjobb. Men det är omöjligt att hinna med allting, för det är så många, stora frågor. Det som händer nu har vi inte sett sedan industrialiseringen, och jag kan tycka att det finns en handfallenhet på det nationella planet.
Finstorp har lyft frågan tillsammans med Helene Hellmark Knutsson. De vill att uppdraget utökas och får mer resurser.
– Peter Larssons uppdrag är att jobba "här och nu". Processen är snabb och drivs av näringslivet, inte politiken, vilket innebär att allting inte går i takt. Som landshövdingar måste vi tänka långsiktigt, få med civilsamhället och hela samhällskontraktet. Se till att länen hålls ihop och att kommunerna inte kannibaliserar på varandra. Det behövs mer resurser och fler personer som jobbar med uppdraget.
I en tidigare artikel förde ett antal kulturprofiler från Västerbotten och Norrbotten fram sina synpunkter och farhågor kring kulturens undanskymda roll i samhällsomställningen. En sak som lyftes var hur framsynt gruvsamhällen som Kiruna och Boliden byggdes upp med alla samhällsfunktioner på plats, inte minst kulturen. Samt vikten av att få med sig de stora bolagen i samhällssatsningar, exempelvis på kulturen.
– Det ligger i företagens intresse att få inflyttning, och att ha medarbetare som trivs. De vill ha en långsiktighet i kompetensförsörjningen, inte "fly in, fly out". Att hjälpa företagen in i den här frågan är viktigt.
Ett förslag var att regeringen bör tillsätta en kultursamordnare.
– Jag står helt bakom det. Kulturlivet, tillsammans med fritid och boendemiljöer, är så otroligt viktiga för att skapa hela samhällen. Det är sätt att mötas och trivas, och få folk att stanna kvar.
Lotta Finstorp anser att länsstyrelserna i Norrbotten eller Västerbotten bör få möjlighet att leda ett utökat uppdrag för samhällsomställningen.
– Men det måste också tillföras resurser så att vi klarar uppdraget. Som det ser ut i dag har jag fyra medarbetare som arbetar med tillståndsprocesserna, och de jobbar dag och natt.
I december gav regeringen arbetsförmedlingen i uppdrag att ta fram insatser för att underlätta industrietableringar, bland annat de som är på gång i norra Sverige. Myndigheten har tolkat uppdraget ur ett övergripande perspektiv, något som fått svidande kritik från bland andra T25-gruppen, där alla stora bolag ingår. De anser att förutsättningarna skiljer sig stort mellan olika landsdelar och hade förväntat sig konkreta åtgärder för att lösa den akuta situationen i norr.
Finstorp skriver under på kritiken.
– Jag har inget emot att arbetsförmedlingen tar fram generella lösningar, men det måste innefattas specifika lösningar för norra Sverige också.
Tidigare har hon dock uttalat sig kritiskt mot flyttbidrag.
– Jag är inte helt emot det som en av flera olika lösningar, men jag kan tycka att det ger fel signal.
Lotta Finstorp stödjer även de krav som bland andra Skellefteå och Boden fört fram, om statliga insatser kring infrastruktur, samordning av utbildningar och ett riktat stöd för att kommuner ska klara arbetet med planläggande, bostäder, skolor, VA-satsningar, och annan samhällsservice.
– Det är oacceptabelt att små kommuner lämnas att själv lösa de här frågorna. Vi har ett fönster nu att få ihop alla delar. Men om vi inte kan få människor att flytta hit, vad händer då med de gröna investeringarna?