"Det behövs någon form av kulturell samordnare", säger Fransesca Quartey.
Där har ni tre av synpunkterna som kom upp när vi sammanförde sex kultur- och samhällsprofiler i ett samtal om kulturens betydelse för den gröna industrialiseringen som planeras i norra Sverige, med hög inflyttning från andra länder och förändrade samhällen som följd.
Det finns stora luckor i processen, ansåg Fransesca Quartey, avgående vd vid Västerbottensteatern i Skellefteå.
– Det är med en viss sorg och förskräckelse som jag ser att vi inte tagit reda på vilken sorts människor som vi vill ska finnas i det här samhället. Det som brister genomgående är hur kulturen ska kunna vara den brygga den borde vara. Jag ser politiker som fokuserar på avlopp, vatten, vägar, skolor. Men allt det andra som ska bidra till att man känner en gemensamhet och en vi-känsla saknas.
Hon berättade om ett möte i Boden som hon deltagit i, där regeringens samordnare för samhällsomvandlingen i norr Peter Larsson höll i trådarna. Hans uppdrag går ut på att få exempelvis industrier, kommuner, infrastrukturinvesteringar och utbildningsaktörer att gå i samma takt.
– Jag skulle önska att man också tog det samtalet kulturellt, så att vi kan redan nu kan bygga, skapa och strukturera. Det behövs någon form av kulturell samordnare som arbetar med alla fantastiska organisationer som finns i norra Sverige. Det behövs skapande av en kulturell infrastruktur. Jag tycker att man ska skapa en gemensam digital plattform med engelska som förstaspråk, som kan hjälpa de människor som de stora företagen försöker attrahera och ge en begreppsvärld av vad vi kan erbjuda i den rikedom av kultur, kreativa näringar, upplevelseindustri, och inte minst restaurangsidan som finns. Det handlar om att visa att man inte utarmas i sina kulturella upplevelser, utan tvärtom. Man berikas, sade Fransesca Quartey.
"Vi måste bygga ett samhälle som attraherar en mångfald av människor", säger Petter Sundkvist.
Petter Sundkvist, professor vid musikhögskolan i Piteå, är uppvuxen i Boliden och berättade om Anneli Rogemans bok Boliden, mönstersamhället.
– Hon talar om det klassamhälle som var. Vi alla såg nog inte riktigt det, utan det vi såg var ett helt samhälle. Det fanns alla yrkesgrupper; direktörer, läkaranställda, en fantastisk skola med forskarutbildade lärare. De första åren när jag växte upp ägdes samhället av gruvbolaget, inte kommunen.
– Jag blir lite orolig när det nu talas om varifrån arbetskraften ska komma. Vi ska ta in arbetskraft som är beredda att jobba i batterifabriker och stålverk, men vi har fortfarande ett jätteproblem. När vi behöver sjukvård flyger vi in stafettläkare från hela Europa. De bosätter sig inte här uppe. Bolagsstyrelser och ledningar sitter på andra ställen, oftast Stockholm. Vi måste bygga ett samhälle som attraherar en mångfald av människor. Och inte bara en mångfald ur en kulturell bakgrund utan av yrken. Det måste vara ett helt samhälle, som slår an fler strängar än det gör i dag.
Susanna Lindmark, projektledare för Körcentrum Nord, lyfte fram Hjalmar Lundbohms insats när Kiruna grundades.
Susanna Lindmark, projektledare för Körcentrum nord och uppvuxen i Kiruna, fyllde på genom att lyfta Kirunas grundare, LKAB-disponenten Hjalmar Lundbohm.
– Jag tänker på hur oerhört framsynt han var. LKAB bekostade Kirunas första skola. Han tog in konsten på ett otroligt tydligt sätt i byggnader och han pratade jättemycket om kulturen. Den typen av visionära ledare, som också har mandat att ta in det här...det är 120 år sedan och han var långt före vart vi är nu, sade hon.
"Kavla upp ärmarna och hjälpas åt". Gunnar Sundström anser att kulturarbetare bör engagera sig politiskt i högre grad. I bakgrunden Anna Jirstrand Sandlund.
– De stora industrisatsningar som skett i norr de senaste 100 åren har verkligen gjort rätt för sig. De har investerat i samhället på ett generöst sätt. Det vore fantastiskt om de nya gjorde likadant. Där får vi problem om inte näringsliv, det offentliga och civilsamhället samverkar. De får inte jobba i tre parallella spår. Industrierna vill satsa i kulturen, men de kanske inte alla gånger vet hur. Men om alla lyckas samverka har vi en enorm kraft där. Vi vill alla samma sak. Vi måste bara hitta den gemensamma plattformen, sade Gunnar Sundström, ordförande i Kulturföreningen Ebeneser i Luleå.
Petter Sundkvist poängterade att om de stora bolagen följde "enprocentsmålet", det vill säga att när det byggs nytt inom kommun, region och stat ska en procent av investeringen gå till konstnärlig utsmyckning, skulle det innebära enorma pengar till kulturen.
– Om vi leker med tanken att LKAB skulle satsa en procent av sina investeringar den närmaste 20-årsperioden. Det är summor vi aldrig hört talas om i kultursammanhang och det gäller bara en av aktörerna, sade han.
Skala ned idéerna så att de blir greppbara för företagens ledare. Det rådet ger Anna Jirstrand Sandlund.
– Vi har ofta så storslagna idéer. Man måste skala ned det, börja i det lilla för att det ska bli hanterbart för ett företag som redan kämpar med sin verksamhet. Företagsledare är olika som personer. Någon är intresserad av teater, någon går igång på konst eller musik. Man kan ha olika ingångar. Men det kanske ska vara en marknadsplats. Man behöver mötas någonstans, sade Anna Jirstrand Sandlund, länsmusikchef i Norrbotten och tillträdande vd för Sara kulturhus i Skellefteå.
– Mycket bygger på bilden av näringsliv som närande och kulturliv som tärande. Det gäller att vi från kulturens håll hittar våra "uspar", och närmar oss näringsliv och kan visa på värdet av att lyfta in kreativitet och kultur – att det också blir en vinst för dem. Vi behöver bygga en infrastruktur för mötesplatser mellan kultur och näringsliv, sade Susanna Lindmark.
Erika Mattsson anser att hennes bank kan vara en brygga mellan kulturen och näringslivet.
Erika Mattsson, chef för hållbarhet och samhälle vid Sparbanken nord:
– Vi kan vara en sån brygga. Vad är den stora utmaningen nu? Jo, de klarar inte av att attrahera kvinnlig talang. Och kvinnlig talang som man attraherar stannar inte kvar. Vad kan vi ge dem? Vad kan vi sälja in där? Det är inte ett projekt som löser det, men vad kan vi gemensamt rulla ut som löser det. Jag menar inte att kultur är enbart kvinnligt, men det är den stora knäckfrågan för näringslivet.
Gunnar Sundström, ordförande kulturföreningen Ebeneser.
Det finns mycket som kulturen själv kan göra bättre för att åstadkomma förändringar, ansåg Gunnar Sundström.
– Efter att ha jobbat 20 år med kulturpolitik, så tycker jag mig se att vi är oerhört bekväma. Konstiga uttalanden om att "kommunen har inte ordnat någon replokal". Det finns en kravmaskin som är irriterande. En bekvämlighet som jag stör mig på. Här handlar det om att kavla upp ärmarna och hjälpas åt. Näringsliv, civilsamhälle, kommuner och landsting, vi måste jobba tillsammans. Man kan inte sitta på läktarna med armarna i kors och förvänta sig att kommunen ska ordna allt.