Den stora klimatfrågan som vi oroar över är, att världens CO2 utsläpp ökar temperaturen och förstör förutsättningarna för liv på jorden. Det intressanta är därför hur kan vi producera stål utan att släppa ut CO2 i atmosfären. I dagens stålproduktion är masugnsprocessen det första steget. Där hamnar all CO2 i atmosfären. Om naturgas används istället halveras troligen CO2-utsläppen. Hybrit-metoden ger inga CO2 utsläpp. Slutligen finns teknik att ta hand om CO2 och förvara den under jorden Den viktigaste frågan är, vilken metod ger det billigaste stålet?
Vid allmänna presentationen av stålverksbygget i Luleå frågade jag forskningschefen om kostnadskalkylen – han hade ingen. Det är skrämmande. Vilket elpris räknar man till exempel med 25 öre/kWh eller 1,5 kr/kWh. Det styr säkert på ett avgörande sätt priset på det fossilfria stålet.
Världens största stålproducent är Kina, där produceras 200 gånger så mycket stål som Sverige. Skulle vi tänka oss att Kina skulle göra allt som ”Hybritstål”, behöver de öka sin elproduktion 35 gånger Sveriges totala elproduktion. Att det skulle kunna ske de närmaste 50 åren finns inte på kartan. Det vill säga Hybrit-stålet kommer att prismässigt jämföras med det gamla vanliga, betydligt billigare, ”masugnsstålet”. Vilket pris kan man få i det läget?
Det industriellt riktiga vore att LKAB tillverkar CO2 fria järnsvampen i Malmberget och förser både SSAB och H2GS med den råvaran för vidare förädling till ”fossilfritt” stål, både i Boden och Luleå. Nu sitter Moström och Göran Persson som sura småbarn i ett och vägrar prata med H2GS. Jag har tidigare krävt avsättning av Moström/Persson – då de uppenbarligen saknar den tekniska och affärsmässiga kompetensen för att ett optimalt sätt hantera situationen. Jag upprepar härmed kravet.
Projektet att tillverka järnsvamp med vätgas av all LKAB-malm hör hemma i papperskorgen. Dels för att det krävs kanske 50-60 TWh elström för det. Varifrån? Det elöverskott vi har norr om Dalälven kanske räcker till SSAB och H2GS delen. Det som man ägnar sig åt med Hybrit-projektet är också förenat med stora kommersiella risker. Kommer marknaden att betala extra för den lilla andel stål kan köpas som ”fossilfritt”?
Det är inte förtroendeingivande när det inte finns en tillstymmelse till idé om kostnaden för tillverkning av fossilfritt stål. Minns fiaskot med E85-projektet då vi skulle köra bil på etanol. Låt oss hoppas att det inte händer med hybrit/SSAB/H2GS, så att tiotals miljarder inte bara är bortkastade.