Luleå energi har frigjort 1000 megawatt efter diskussioner med stora elanvändare.
Det är ingen hemlighet att industrins gröna omställning i norr ska drivas av enorma mängder fossilfri el, och som regionalt energibolag i Luleå står vi mitt i händelsernas centrum. Det är en unik position som nyligen fick statsminister Ulf Kristersson att ge Luleå energi en talarplats på Nationellt klimatmöte i Stockholm 16 juni. Varför? Anledningen är enkel.
Energidebatten har länge fokuserat på vikten av tillkommande elproduktion och effektiv elnätsutbyggnad för att klara samhällets elektrifiering. Befintlig industri står redo att investera och elektrifiera för att minska klimatpåverkan, skapa tillväxt och stärka konkurrenskraften. Och när den stora industrin ställer om följer företag, privatpersoner och samhället efter i allt snabbare takt. Mitt i industrins omställning ska elen till Sveriges städer, sjukhus, skolor och hem tryggas.
Ingen kan motsätta sig att elproduktion och elnätsutbyggnad är avgörande för att klara detta på sikt. Men för att omställningen över huvud taget ska kunna ske så snabbt som klimatet kräver måste vi hitta lösningar här och nu, inte flera år fram i tiden. Hur kan vi bygga ut elnätet på ett effektivt sätt när vi inte vet vad vi bygger för? Vad är industrins egentliga behov och hur mycket måste elnätet byggas ut för att hela samhället ska kunna tillgodoses? När vi i Luleå ställdes inför de centrala frågorna insåg vi snabbt att vi själva behövde hitta svaren, och vi behöver hitta dem nu.
I systemet idag finns bokad, outnyttjad effekt som behöver frigöras. Idag tillåts industrier överboka stora mängder effekt baserat på grova prognoser av behov som många gånger ligger långt fram i tiden. Följden blir att ”luft” byggs in i systemet.
Historiskt har detta inte medfört större utmaningar, men morgondagens industrier innebär behov på en helt ny nivå. Och när något blir stort, syns allt väldigt tydligt. Om industrier tidigare bokade tio megawatt i stället för sitt faktiska behov på åtta så märktes det knappt i energisystemet, marginalerna var goda. Men med dagens elintensiva industrisatsningar ser vi överbokningar på många hundra megawatt – motsvarande det totala effektbehovet hos flera medelstora svenska städer. Det är effekt som blockeras i systemet och förblir outnyttjad, samtidigt som många helt riskerar att bli utan effekttilldelning som följd.
Detta är ett samhällsproblem som får förödande konsekvenser. Gröna miljardsatsningar inom befintlig industri går förlorade och mindre industrier i hela landet riskerar att bli utan den effekt som de behöver. Även elektrifiering inom transportsektorn är i fara, likaså kritiska samhällsinvesteringar som bygger på elektrifiering. Inte minst riskerar Sverige att genomföra en överdimensionerad och helt felaktig elnätsutbyggnad baserad på för grova antaganden och överbokningar, vilket skulle innebära enorma samhällskostnader utan motsvarande samhällsvinst eller klimatnytta.
Regeringen har gett Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen i uppdrag att effektivisera anslutningsprocessen och korta ledtiderna till elnätet, ett nödvändigt agerande för att möjliggöra och påskynda omställningen, inte minst för svensk industri. Men det räcker inte. Varje megawatt räknas, alla Sveriges industrier och energiföretag måste nu ta sitt ansvar, sluta vara en del av problemet och börja hitta gemensamma lösningar nu.
När vi som kommunalt energibolag såg utmaningarna torna upp sig valde vi att inte invänta politiska processer och systemuppdateringar. Vi valde att agera. För att få till avgörande optimering av effektbehov, elnätsutbyggnad och användning av restenergier samlade vi representanter från Vattenfall, Svenska kraftnät, Luleå kommun och industrier som SSAB, LKAB, Fertiberia, Talga och Uniper Sverige till samtal. Industrin i Luleå har delat med sig av sina faktiska energibehov, och tillsammans har vi skapat en modell som kan pressa luften ur systemet, vilket skapar förutsättningar för att på ett optimalt sätt nyttja redan befintliga resurser. Lösningen kallas Luleåmodellen.
Modellen har gett resultat. På kort tid har vi frigjort 1000 megawatt, vilket motsvarar den årliga produktionen i en svensk kärnreaktor, som annars förblivit blockerade och outnyttjade. Och det är effekt som kan tillgängliggöras nu, medan tillkommande elproduktion av större betydelse är åratal bort. Framgången vilar på att vi samlas runt bordet och hittar en gemensam och mer träffsäker bild av industrins faktiska energibehov, och därmed det verkliga behovet av elnätsutbyggnad.
Vårt nästa steg är att hitta lösningar för ökad flexibilitet, där lokala industrier kan stötta elsystemet och varandra genom att anpassa produktionen och dra ner sin elförbrukning och sitt effektbehov när systemet är högt belastat.
Nu uppmanar vi energibolag, industrier, beslutsfattare och samhällsaktörer i hela Sverige att agera – ta efter Luleåmodellen, samlas runt bordet och ”pressa luften ur systemet” för att lösa en brinnande och helt avgörande energifråga här och nu. Vi behöver gemensamt ta ett stort samhällsansvar för att lyckas frigöra effekt som krävs för att fler ska kunna ställa om, investera och för samhället att elektrifiera. Annars kommer vi inte enbart att misslyckas med omställningen: Det Sverige vi känner till kommer inte längre att finnas kvar.
Malin Larsson, vd Luleå energi